Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

MIK-målvaktens resa – från hyllad till ratad: "Har varit förbannad och ledsen"

För tre säsonger sedan var han en av SHL:s bästa målvakter – tre år senare helt ute i kylan.
Här berättar Christian Enstrand, 27, om sin nya målvaktstränare i Mora, den ålderdomliga spelstilen och att ha varit helt ute i kylan i sju månader.
– Vissa stunder har jag varit väldigt förbannad och ledsen, säger han inför mötet med Almtuna.

Annons

Efter ett par säsongers pendlan mellan Hockeyallsvenskan och SHL tog Christian Engstrand så chansen mellan stolparna i Linköping.

Han slog ut rutinerade Andreas Andersson, och säsongen 2012/2013 blev hans stora genombrott.

Med en räddningsprocent på 93,55, näst bäst i serien, hyllades han och många trodde nog att han skulle vara den givna ettan 2013/2014.

Efter en målvaktscirkus i slutspelet 2014 valde sedan Engstrand att gå vidare, till allsvenska AIK – men sejouren blev bara ettårig.

Fjolåret i finska Blues blev helt okej – men i april, när säsongen var över, stod det klart att det inte skulle bli någon fortsättning.

– Jag hade i princip klart med en annan finsk klubb här i våras. Jag tackade nej till lite andra anbud, säger Engstrand.

Då kom smällen.

– Klubben drog sig ur precis innan vi skulle signa. Jag hamnade i en jäkligt dålig sits, tyvärr.

Sommaren blev en enda lång jakt på ny klubbadress – en tärande tid.

– Jag har fått frågan hela sommaren: "Var ska du spela nu då?" Jag skojar inte om det varit 10 000 gånger. Samtidigt förstår jag att folk frågar, när man träffar någon polare på stan eller så där. Men, nu kan jag svara på frågan i alla fall.

När det blir en säsong som den här, kan du någonsin bli rädd att nu är det hack i skivan?

– Njae. Inte rädd så utan mer att man blir förbannad och frustrerad. Det var jättetråkigt. Samtidigt är det så här i den här branschen och det blir jag varse nu. Jag har alltid vetat om att det varit så här, men tidigare har jag skrivit kontrakt hyfsat tidigt. Så är den här branschen, tyvärr, det är inte alltid guld och gröna skogar.

Hur har det märkts på dig att du stått utan kontrakt?

– Jag vet inte om de runt omkring har märkt det så jättemycket. Litegrann kanske. Jag vill tro att jag är duktig att hålla det för mig själv. Men visst, vissa stunder har jag varit väldigt förbannad och ledsen. Samtidigt är det som det är. Det är bara att ta det. Det är som när man spelar matcher också, man blir förbannad när man förlorar, men det är bara att hantera det. Det har varit svårt att släppa helt.

Vad har du levt av under den här tiden?

– Jag hade lite pengar kvar sedan förra året i Finland, men nu är de borta sedan länge (Skratt). Nej, men jag har gått runt. Det blir som det blir. Det är bara att försöka göra det bästa av det. Jag har en förstående familj och de har hjälpt till väldigt mycket.

Stora delar av sommaren och hösten har handlat om träning med Linköpings juniorlag och Mjölby – men även ett gästspel i Färjestad.

– Jag är väldigt tacksam för att de låtit mig vara med och hålla igång. Det har varit väldigt roligt. Samtidigt är det väldigt frustrerande att inte veta vad man ska göra. Speciellt under sommaren när man går och har förhoppningar om att få kontrakt hos olika lag. Sedan har man inget datum och går efter. Det blir ett ekorrhjul, man gör samma sak och går runt och tänker väldigt mycket. Jag var med i Karlstad och gnuggade med dem. Det var väldigt uppskattat. De körde hårt och jag fick en bra start på issäsongen.

I förra veckan lossnade dock.

Mora hörde av sig, och nu står han med ett nysignat kontrakt över november månad till att börja med.

– Det har varit kanon här. Vi var på is med Iversen (Peter), målvaktstränaren, måndag och tisdag, sedan har det varit två lagträningar. Det har varit bra fart och varit skitkul.

Hur känner du i kroppen?

– Det känns bra. Det är lite ovant när man inte varit på hundra procent. Jag tycker jag har kommit in i det bra. Det har inte varit några jättekonstigheter så, men tanke på att jag inte kört så här på ett tag.

Hur har det varit att träna med Iversen?

– Det har funkat riktigt bra. Han verkar vara bra. En bra gubbe och vet vad han pratar om. Han har varit med ett tag precis som en annan, så vi passar nog ganska bra ihop.

Finns det några skillnader hur man jobbar med målvaktsspelet i Mora jämfört med andra klubbar?

– Alla målvaktstränare är lite egna så. De målvaktstränare jag har haft har funkat väldigt bra. Öppna för en dialog och hur man ska och vill spela. Det är som med Peter, han är väldigt öppen för förslag och om man ska ändra något kommer han med input. Om han ser något han påpekar. Sedan kan jag säga: "Det här kommer inte att fungera" och då är det lugnt. Han tvingar inte mig att spela på något sätt och det tycker jag är bra eftersom jag inte spelar som alla andra.

Hur spelar du då?

– Jag spelar lite mer hybridstil och försöker att inte sitta ner så mycket som vissa andra, framför allt de unga målvakterna går ibland.

Du menar att du är konservativ, eller?

– Jag vet inte? Jag börjar väl bli gammal i gamet (Skratt). Jag är äldst i laget.

Börjar du bli stel så du måste stå upp?

– Nej (Skratt). Det handlar nog mer om förebilder. Vilka jag såg upp till när jag började spela. De spelar mer så här, sedan försöker man blanda in den nya skolan. Jag säger inte att något är rätt eller fel, men så har jag gjort i alla fall.

På fredagen väntar viktigt möte med Almtuna i Uppsala – ett lag som ligger på samma poäng som Mora.

Är du redo att stå om du får chansen?

– Ja, det är jag. Det beror lite på vad de tycker och vad Jeremy (Colliton) säger. Vi får se vad han säger här på morgonvärmningen här. Jag känner mig redo. Kroppen är redo också som det känts. Det kan vara största problemet när man inte spelat match. Men, det ska inte vara några problem. Jag får dricka mycket här i dag nu.

Hur viktig blir den här månaden för dig?

– Det blir jätteviktigt självklart. Först och främst att komma igång. Att få fart på den här säsongen. Sedan vill jag göra mitt för laget. Att vi sätter oss i en så bra sits som möjligt inför vårsäsongen. Den är väldigt viktig både för mig och Mora. Den här perioden handlar om poäng som kan vara avgörande var man står där i mars och slutspelet drar igång.

Christian Engstrand har hunnit bli 27 år.

Var är du i karriären just nu?

– Jag är mitt i karriären, förhoppningsvis. Så ser jag det. Förhoppningsvis har jag många år kvar att spela om kroppen håller och det fortfarande är kul. Jag har mycket rutin, samtidigt som jag har tid att ta in nya intryck och utvecklas.

Närmast handlar den där karriären om Almtuna.

– Jag har gjort ett par matcher i den här serien (Skratt). Nu ska vi ner till Uppsala... Det är väl inte seriens roligaste arena, men just nu är det bara roligt att vara med igen.

Mer läsning

Annons