Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här lyfter Johan Ryno

/

Hockeyspelarna i Leksands IF kör barmarksträning på hemmaplan under sommaren – med några få undantag.
Poängkungen Johan Ryno specialtränas i Stockholm, tillsammans med NHL-proffs som Gabriel Landeskog och Jacob Josefson.

Annons

I Vasaparken, en av Stockholms gröna oaser, flockas sommarlediga studenter, stojande barn och glassätande turister. I ett hörn av parken är det mer action – här svettas Leksandsforwarden Johan Ryno påhejad av sin fystränare Andreas Öhgren. Ryno hoppar spänstigt fram och tillbaka på gräsmattan, samtidigt som han sveper ett tungt gummirör genom luften.

– Bra där, två vändor till och sen kan du ta en kort paus. Hur känns kroppen?

Innan Johan Ryno satte sin kråka på kontraktet med Leksand inför fjolårssäsongen, såg han till att friskriva sig från den gemensamma sommarträningen. Han ville hellre fortsätta med Andreas Öhgrens alternativa fysträning för hockeyspelare, som han kom i kontakt med för fyra år sedan när han spelade i AIK.

– Det började med att jag bröt foten i skridskon på första ispasset, sen bröt jag samma fot igen två månader senare. Jag gick väl på för hårt innan det var riktigt läkt, konstaterar han.

– Det var en tuff start på säsongen och jag hamnade i en mental svacka, det var då jag blev rekommenderad att anlita Andreas. Vi håller kontakten året runt sedan dess, men det är ju på somrarna man kan satsa fullt ut på att bygga upp kroppen.

Andreas Öhgren arbetar som personlig tränare i Stockholm, med funktionell och grenspecifik träning som specialitet. Han var själv en lovande forward i Timrå för 15 år sedan, innan en ryggskada spolierade karriären och förde in honom på tränarspåret.

Den här sommaren tränar han – förutom Johan Ryno – NHL-stjärnor som Gabriel Landeskog och Johnny Oduya, samt Stanley Cup-finalisterna Jacob Josefson och Henrik Tallinder. De flesta kör både individuellt, med fokus på områden som kräver lite extra omsorg, och tillsammans i olika konstellationer. De tränar på ett gym i city och utomhus, på plana ytor och i Hammarbybacken.

– Andreas tänker annorlunda, säger Johan Ryno.

– Allt vi gör syftar till att vi ska bli bättre på isen, det är mycket explosiva övningar som involverar hela kroppen. Passen är minst lika tuffa som traditionella fyspass – men efteråt känner man sig bara trött, inte trasig.

Ryno fortsätter sitt träningspass, nu med ett slags käpp vars ena ände är fäst i en lång gummivajer. Han håller käppen som en hockeyklubba och slår i luften i olika riktningar. Några nyfikna barn pekar finger.

– Många hockeyklubbar kör fortfarande samma fysträning som när jag var aktiv, det ska maxas i bänkpressen och springas långpass i skogen. Men det är ju varken tyngdlyftare eller maratonlöpare vi har att göra med, säger Andreas Öhgren.

Han tror att många skador skulle undvikas om fysträningen fick samma prioritet som isträningen, att man satsade på att förbereda spelarnas kroppar på det slitage det innebär att spela hockey på heltid. Många av spelarna han tränar dras med gamla diskbråck, ljumskskador och knäproblem.

– Hockey är en oerhört komplex sport. Det är ett kreativt kaos där ute på isen, allt kan hända – så spelarna behöver ha muskler och leder som är vana vid snabba och oväntade rörelser. Kroppen måste vara komplett för att kunna prestera på elitnivå, säger han.

För Johan Rynos Leksand tog säsongen som bekant slut i början av april. Han fick därmed ett försprång i sommarfysen gentemot sina träningskompisar från NHL, som anslutit när deras lag blivit utslagna – vissa så sent som i juni.

– Det försprånget är jag tacksam för, säger Ryno och skrattar.

– Man känner sig som en åldring i sammanhanget, Gabbe och Josef är båda runt 20 och sliter som djur på passen. De har gjort grymt bra ifrån sig i NHL, Gabbe blev ju Årets Rookie och allt, men de är precis lika sköna den här sommaren som de var i fjol.

Även om han uppskattar de enskilda träningspassen, då han får full uppmärksamhet och de kan finlira med små skavanker, trivs Ryno bäst när de är ett helt gäng som triggar varandra.

– Man är väl lite av ett flockdjur, det är ju inte för att vara ensam jag har valt att spela hockey. På så sätt är det lite dubbelt att inte sommarträna i Leksand, jag saknar mina lagkompisar. Men det viktigaste är att jag är hel, stark och laddad när säsongen drar igång.

Säsongen, ja. Även om Johan Ryno gjorde bra ifrån sig sist, och vann den interna poängligan, är han inte nöjd.

– Klart det var en besvikelse att vi inte gick upp, det var ju så nära. Men vi har ett ungt lag och nästan alla blir ju kvar, så jag tror definitivt att vi blir att räkna med säsongen som kommer.

Hur högt laget siktar vill han inte svara på, det ska diskuteras när spelare och ledare sammanstrålar sista veckan i juli.

– Men för egen del vill jag förstås göra mer poäng än förra året och vara nyttig för laget – både offensivt och defensivt. Och förbättra powerplay.

Johan Ryno har en säsong kvar på sitt kontrakt. På frågan om vad som händer därefter svarar han snabbt, med ett leende.

– 2013? Då är vi i elitserien.

Mer läsning

Annons