Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intriger dygnet runt på Lajv - vi har testat!

Improvisation, inlevelse och autentisk utrustning. Det är tre grundbultar inom lajv, som är en typ av rollspel. Borlänge Tidnings ungredaktion åkte från Borlänge till Mora för att försöka förstå vad det går ut på.

Annons

På ett hygge utanför Mora har ett provisoriskt läger byggts upp. Flera tält och en matplats utgör centrum för spelet. Nedanför oss breder Siljan och Orsasjön ut sig. Platsen är vald med omsorg för att passa så bra in i intrigen som möjligt.

Den här helgen har drygt 20 personer samlats för att lajva, som de kallar det. Det börjar redan på fredag kväll och pågår till söndag eftermiddag. Dygnet runt. Allt deltagarna gör är en del i intrigen på ett eller annat sätt. Alla repliker och utspel improviseras, men det mesta tycks komma naturligt. I alla fall från dem som lajvat tidigare. 

Lajv kan ordnas spontant i en liten grupp, eller arrangeras av rollspelsföreningar och locka tusentals utövare. Till och med lajv över sms förekommer. 

Det rollspel som nu äger rum tillhör en något ovanligare sort. Vanligtvis utspelar sig lajv långt tidigare i historien, Medeltiden är särskilt populär. Men den här gången är vi här och nu. Mora år 2012 alltså. 

Storyn bygger på en alternativ verklighet, där Sovjetunionen stod som ensam vinnare av Andra världskriget. Stormakten lade beslag på stora delar av Europa, inklusive Sverige. Men svenskarna gjorde motstånd och placerade bland annat ut minor på strategiska platser. Nu har Sovjet bestämt sig för att förstöra dessa och därför har man engagerat ortsbefolkningen till minröjningen. Naturligtvis är de övervakade av soldater som ser och hör allt.

Det är en tryckt stämning i gruppen. Arbetarna äter tyst sin mat och vakterna pratar lågt om det fortsatta arbetet. Det enda som hörs är vinden och skrapet av skedar mot matlådorna.

– Dags att återgå till arbetet, ropar en av vakterna och arbetarna lyder snällt.

Kommunikationen sker på två språk. Vakterna kommer från moderlandet och talar därför ryska, men av uppenbara skäl använder utövarna istället engelska med kraftig rysk brytning. Annars är det svenska som gäller.

En av vakterna spelas av Sebastian Kaiser, ursprungligen från Tyskland, som har lång erfarenhet av lajv.

– Det går bra hittills, storyn påbörjades ganska lätt, säger han.

– Det bästa med lajv är när man får till en riktig känsla där man både ger och får spel och kommer in i rollen så mycket att man glömmer allt annat.

Innan lajvet gör arrangörerna en grovplanering. Förutsättningar och bakgrunder till storyn ges och alla deltagare får lämna in en beskrivning av sin roll. 

Deltagarna vet alltså ungefär vad som gäller, men har ingen aning om övriga karaktärer och om de har några dolda agendor.

Vi får i förväg noggranna direktiv på hur vi ska uppträda på området. Jag själv spelar en reporter från en stor sovjetisk tidning som ska rapportera om hur arbetet fortgår. Men jag måste vara försiktig med vem jag pratar med. Vill jag prata med utövaren, och inte dess roll, får jag diskret ta personen åt sidan och säga "off" först.

– Jag tycker att det går bra, nu börjar de interagera med varandra och nosa lite på huvudintrigen. Dessutom har vi många nybörjare, så det är jättekul, säger Cecilia Dahlgren, en av arrangörerna i Mora Rollspelsklubb. 

– Vi har jobbat sedan i maj med att bygga upp en historia och vilka olika roller vi vill ha, säger hon.

Själv spelar hon en arbetare och får ansvar för maten, som är av det enklare slaget. Ravioli och potatismos tillagas direkt på grillen. Deltagarna har fått betala en anmälningsavgift där maten ingår. 

Bland utövarna sticker hennes pappa Dalle Dahlgren ut. Han är den ende som är över 25 år, och dessutom är klädd som en högt uppsatt officer. Han spelar en övervakare utsänd av den sovjetiska underrättelsetjänsten. En stund tidigare blev jag ombedd av honom att överlämna mina anteckningar för godkännande. Allt för att spelet ska bli så trovärdigt som möjligt. 

– Lajv är ett härligt koncept, det gäller att våga spela ut och jobba med rollen till hundra procent, säger Dalle.

En annan central del är att hitta den rätta rekvisitan, vilket Dalle Dahlgren tycks ha lyckats med.

– Det är lite detektivjobb, en del har jag lånat och en del har jag hittat på Tradera, säger han om alla märken på uniformsjackan och visar en agentlegitimation han har tillverkat. 

Efter en stund avbryts arbetet med minorna. En vakt har hittat godis i arbetarnas tält och vill nu reda ut vem det tillhör. Ägaren har brutit mot den kommunistiska andan genom att inte dela med sig till alla andra och ska därför bestraffas.

Arbetarna ställs upp på led och förhöret inleds. En av dem dras in i ett tält och en annan arbetare blir indragen för att översätta.

- ...men smärta behöver man inte översätta, säger en av vakterna, och slag och skrik följer.

Fejkat förstås, men kusligt autentiskt.

– Det går skitbra för soldaterna och dåligt för oss, säger Daniel Johansson från Borlänge, vars karaktär dessutom är med i en gerillagrupp för ett självständigt Sverige.

En tid senare kommer den torterade ut, spelad av Erik Ahl. Behandlingen har tagit hårt på honom. Snart ligger han på ett bord och kämpar för sitt liv. Han spelar mycket övertygande och det ser mörkt ut för honom när vi lämnar lajvområdet.

Ett par dagar senare får jag en resumé av vad som hände.

– Han överlevde och vi lyckades ta inspektören som gisslan med hjälp av andra gerillamedlemmar som gömde sig i närheten. Sedan kunde vi byta oss till frihet, säger Daniel Johansson.

Det är inte ovanligt att intrigen tar en helt annan vändning än tänkt, vilket verkar vara en del av tjusningen.

Och minorna då? Tja, några sådana hittades inte.