Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte bara vargar för rappare från Borlänge

Hans vita luva är som ett rött skynke för jägare och varghatare, men Follow him to the end of the desert vill bredda sitt perspektiv. På debutalbumet The dalecarlian book of the dead blir Borlängerapparen personlig.

Annons

Som barn var Follow him to the end of the desert livrädd för döden. Nu har han gjort ett helt album med dödstema.

– Jag är fascinerad av det konceptet. När jag var liten var jag som Harry Potter och döden som Voldemort. Jag var skräckslagen under hela barndomen, men ville aldrig prata om det. På så sätt så traumatiserade jag nog mig själv. Nu kan jag skratta åt det och till och med göra en skiva av det, säger han.

– När döden genomsyrar tanken så kommer livet i fokus också. Jag har inte haft några grubblerier inom ramen för det religiösa, men andligen, ja. Jag är lite kär i tanken att människan varken är början eller slutet. Om fler tänkte så så skulle världen bli en bättre plats. Det finns vettiga saker inom alla religioner, men människorna är så korkade att man blir less. Det är som en del band som man inte vill gilla på grund av deras fans. Som Eddie Meduza, som var ironisk och smart själv men som har fans som är idioter.

FHTEOD har hållit på i sex år vid det här laget. Tidigare har han släppt ett antal ep:s och mixtapes på egen hand, debutskivan ges ut av skivbolaget Playground music. Kontakten med dem fick han på Boomtown.

– VI hade en workshop på utbildningen där vi fick träffa managers och skivbolagsfolk. Jag trodde inte riktigt att det var på riktigt, men jag visade i alla fall min första video för en av Playgrounds representanter. Han blev helt eld och lågor.

Nu är skivan släppt digitalt och inom kort kommer en vinylupplaga att finnas tillgänglig. Formaten passar hans ambitioner även på det musikaliska planet.

– Jag ville göra en skiva som kändes tidlös och som lika gärna skulle ha kunnat fungera för trettio år sedan som långt in i framtiden.

Det är många gäster på skivan den här gången: Prop Dylan, Peter Dolving från The Haunted, Henry Bowers och det tyska producentteamet Snowgoons för att nämna några. Nytt är dock att han producerat ett par instrumentaler själv. Förut har han bara rappat över andras beats och melodier.

– Vi fick en uppgift att göra en melodi på skolan. "Hur gör man?" undrade jag först, men den växte fram och jag gillade den mer och mer. Det blev Time to die som hamnade på skivan. Målet är ju att göra mina egna beats helt själv, jag vet inte var det kommer att sluta.

The dalecarlian book of the dead rymmer en rad personliga dimensioner och funderingar – men för FHTEOD är det personliga politiskt. Vargfrågan är bara ett av många ämnen som engagerar honom.

– Jag tar upp många ämnen. En låt som heter Spot the difference? tar upp våldtäkt, eller rättare sagt hur män uppfostras till att ge sig själva rätt till kvinnors kroppar. På slutet av den låten så citerar jag herrtidningar varvat med citat från dömda våldtäktsmän och frågar om den som lyssnar kan gissa vilket citat som är från vad. Vissa låtar är bara lekfulla. Sedan har vi ju anti-fascism och anti-varghat, det tycker jag går hand i hand, båda handlar om förtryck och förföljelse även om det är ett djur i ena fallet. Men debatten blir så hätsk, jägarna förstår inte varför folk blir arga...

Samtidigt finns det textrader på skivan som "yes we are terrorists". Hur ska man tolka det?

– Det handlar om att andra tycker att vi är det. Vi tar varghatarnas språkbruk och vänder på det. Det är känslor man spyr ur sig, politik är viktigt, men utan känslor så blir det ingen musik.

Kan det inte bli en black om foten för dig som artist att förknippas med vargfrågan hela tiden?

– För mig faller det sig naturligt att stå upp för vad jag tror på. Samtidigt absorberar det inte hundra procent av min tid. De bästa aktivisterna är ju inte musiker. Det var heller inte jag som sökte upp media när vi störde vargjakten förra året, de kom till oss. Men det är en risk för alla artister, att folk stirrar sig blinda på en sak och till slut skiter i vad de gör för musik.