Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Undersköterska: Jag kommer att vara tvungen att säga, tyvärr har jag inte tid med dig

Annons

Jag finns för dig, du som är gammal och kanske sjuk. Jag kommer till dig för att du ska känna trygghet, när du är rädd.

Jag lägger min hand på din för att du inte ska känna dig ensam och ledsen. Jag kramar om dig när du behöver närhet för att känna dig trygg. Vi språkar om din ungdom, du berättar din historia för mig.

Vi skrattar och vi gråter. Jag finns för dig när du behöver mitt stöd i din vardag när du inte längre klarar dig själv. När ditt minne sviker finns jag där för att påminna dig. Jag är undersköterska som ser fram mot varje ny dag som jag får dela med dig, du ger mig så mycket mer än vad jag kan ge dig.

Känslan av otillräcklighet finns i min själ när mitt pass är slut. Du är ju inte bara en utan det finns många DU på mitt jobb. Varje DU ska ju ha lika mycket av min tid som alla andra men jag är undersköterska för att jag älskar mitt jobb.

Det är de gamla som en gång byggt upp Sverige, ska de inte kunna få sista värdiga år som tacken? För tyvärr är det de som blir straffade, det är jag som blir straffad. Varför dras det in på oss? Är vi inte lika mycket värda som andra yrkesgrupper? Jag gråter inombords för att jag kommer att vara tvungen att säga, tyvärr har jag inte tid med dig. Mer stress och mer sjuka kommer vi bli och vad tjänar ni på det? Det är ju ingen som tar över då? Ingen vill ju jobba inom detta. Jag skulle vilja byta en stressig dag med er var så ni förstår hur mycket vi faktiskt gör för våra gamla.

Ni kommer komma dit ni med en dag, kom ihåg det. Välkomna.

Stolt undersköterska

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons