Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Stoltheten blir lite mindre för varje år

Annons

Jag som skriver arbetar som undersköterska på det nyligen omskrivna boendet Herrhagsgården, där har jag jobbat ett antal år och trivts väldigt bra. Trivs gör jag fortfarande till viss del, arbetskamraterna är underbara, chefer som stöttar och alla våra älskade boenden som jag får träffa flera dagar i veckan.

Undersköterska har jag velat arbeta som länge, ända sen den första praktiken där jag fick se vilken skillnad jag kunde göra för någon genom att bara finnas där. Något så enkelt egentligen, och som jag ändå blev så stolt över. Stoltheten har funnits kvar under åren, jag har aldrig skämts för mitt yrke trots att det finns en del som ser ner på det och kommenterat min dåliga lön och hur låg status det har.

Men stoltheten blir lite mindre för varje år, för det skärs ner, ska slösas mindre, man ska räcka till över rimliga gränser. Jag läste artikeln där en anhörig blev intervjuad om sin moster som bodde på Herrhagsgården sin sista tid i livet och det skar i hjärtat.

Det är tyvärr inget unikt fall utan snarare ganska vanligt, för trots att vi pressar oss, försöker se och möta varje individ så räcker det inte. Och det blir också ganska vanligt att jag får somna med dåligt samvete för att jag inte räckte till idag heller.

Stoltheten som en gång var så stor blir ännu mindre och snart finns den nog inte kvar.

Undersköterskan

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare