Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Sänkt hastighet är ren symbolpolitik – den stora faran är okoncentrerade förare

Att köra bil är för de flesta förledande enkelt. Allt är invant och moderna bilar är lättkörda. Ändå sker olyckor – färre än tidigare men de sker.

Sverige har idag nått en nivå på ungefär 250-300 trafikdöda per år. Att minska antalet ytterligare är svårt. Enklast är dock sänkt fartgräns. Just i smällen beror nämligen de åkandes skador på krockvåldet – den samlade effekten av hastighet och massa (vikt). Därför vill Trafikverket nu sänka farten från 90 till 80 kilometer i timmen mellan Djurås och Älvdalen.

Bilförare kan dock hinna bromsa och styra före smällen. Men det kräver förstås att förarna verkligen är koncentrerade på körningen. Det är si och så med det numera. Just att det är så enkelt att köra bil förleder förare till att slököra.

De flesta bilister har vänster hand högst upp på ratten med armen på tvären. Om något oväntat händer hinner de inte ta tag i ratten. Detta nämner dock polisrapporter sällan. Vem erkänner slökörning?

Vänster arm är en hävstång mot krafter från höger i ratten och höger arm är en hävstång mot krafter från vänster. Om man håller ratten med båda händerna, i ställningen "kvart-i-tre", har man kontroll hela tiden.

Detta lärde rallyföraren Anders Kulläng ut i sin berömda rallyskola – man ska sitta rätt i sätet, så nära ratten att man kan vika handen över rattens överdel, då kan man med båda händerna vrida ratten åt båda hållen. Annars är man passagerare i sin egen bil.

Olyckor sker framförallt av brist på koncentration. Med båda händerna korrekt på ratten och fokus på väg och trafik, inget annat, så kan man aktivt undvika olyckor.

Smidighet är ledordet för effektiv och säker trafik. Den är ett dynamiskt förlopp, inte fasta situationer med transportsträckor emellan. Att öva sådana är som att lära sig dansa per korrespondens.

Formel 1-föraren Jean-Pierre Beltoise var en annan proffsbilist som lärde ut defensiv körning. När man möter köer, sa Beltoise, håller man undan för att undvika eventuella omkörningar. Om någon kommer ikapp bakifrån, ger man plats. I skymda lägen håller man ut en bit för bättre sikt och man har foten beredd för att snabbt kunna bromsa.

En fransk studie på Formel 1-förare visade vidare att för koncentrerade förare går skeenden in i hjärnan som en film i slow motion – som ett flöde utan avbrott. För okoncentrerade förare går filmen istället snabbt och skapar panik. Koncentrerade förare ser alltså skeenden i förväg och undviker dem till skillnad från de okoncentrerade.

I hälften av alla trafikolyckor är de vållande ur form för att delta i trafiken. I en fjärdedel är de berusade och i en fjärdedel drogade, medicinerade, sjuka, dementa eller på annat sätt ur balans.

Vakna och nyktra förare råkar istället ut för olyckor när de tänker på annat. De har en hand på ratten, lutar sig bakåt, pillar med sin radio eller GPS, talar i telefon, äter, dricker eller gör annat.

Moderna bilars elektronik med pekskärmar och olika funktioner tar dessutom blicken från vägen och stör koncentrationen ännu mer.

Förslaget att sänka hastigheten från 90 till 80 kilometer i timmen gäller 12 mil på Dalarnas pulsåder. Detta är 0,8 promille av Sveriges statliga och kommunala vägnät om totalt 14 300 mil –10 kilometer i timmen långsammare på dessa 12 mil är ren symbolpolitik.

Trafikvårdande myndigheter borde ägna sig mer åt förarnas koncentration och trafikmiljön i stort och mindre åt att i onödan bromsa trafikflödet.

Tege Tornvall

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare