Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Motståndet mot Prästgärdet väcker obehagliga minnen – "gör mig både förvånad och ledsen"

Jag minns med obehag 80- och 90-talen då det var vanligt att en del boende i olika områden gjorde allt för att förhindra andra typer av boende – de med koppling till missbruk, förståndsnedsatta, de med psykisk sjukdom, de svagaste grupperna i samhället helt enkelt – att bosätta sig i "deras" områden.

Motivet var alltid att "de sänker värdet på våra fastigheter”. Genom detta avslöjade de boende sin (och för den delen samhällets) syn på grupper med låg eller ingen röst.

Det som händer i Säter nu angående det nya äldreboendet på Prästgärdet ger mig samma typ av obehag – men i detta fall riktat mot våra äldre. Det gör mig både förvånad och ledsen med tanke på stadens historia.

Nu tror jag inte att detta handlar om pengar utan mer om egenintresse och kanske missunnsamhet. Prästgärdet har i princip stått stått tomt så länge jag kan minnas (från tidigt 60-tal då jag bodde på Murraygatan). Det har heller inte utnyttjats av Säterborna i någon större omfattning. Prästgärdet är bara en tom, platt plätt.

De som klagar menar att äldreboendet passar bättre på sjukhusområdet – de verkar därmed veta mer än de flesta andra om vad äldre vill och behöver. Det är märkligt. Vad bygger de denna vetskap på?

I Säter finns det många ställen för uteaktiviteter på promenadavstånd, vi har bland annat fantastiska Säterdalens alla möjligheter och även sjukhusområdet för de överklagande. Där kan man ju spela golf, åka skidor och annat – området passar bättre för uteaktiviteter än ett äldreboende.

Förutom alla humanitära skäl till äldreboendet i Prästgärdet finns ett ekonomiskt: viljan att bo i Säter – en stad att även kunna åldras i.

Åsa Ölund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare