Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Kommunalrådets kaviarskämt gick inte hem överallt

Ulrika Liljeberg, 50-årig kommunalstyrelseordförande i Leksand och tillika ledamot av styrelsen i ett av riksdagens partier, skriver i lokala Magasin Leksand: "Vi handlar mat åt äldre anhöriga och vänner. På apoteken träffas vi i den yngre generationen och utbyter tips om fullmakter och skojar om våra föräldrars inköpslistor."

Hon borde skämmas! Hon visar åter hur hon nedvärderar seniorer i Leksand, 70-plussare som solidariskt sätter sig i karantän (förskräckligt tråkigt) för att säkerställa att vårdens resurser räcker till alla generationer.

Vi har lyssnat till hur hon tidigare avfärdat kritik mot kulturell, estetisk och naturvärdesförstörelse som ett uttryck för äldres bakåtsträvande.

Att ta till sig av den erfarenhet som följer av att de som levt lite längre faktiskt har sett vad som händer om man inte beaktar framtida konsekvenser borde vara en självklarhet för alla politiker och tjänstemän.

Lars Wiklund

70-plussare i karantän

Svar direkt: Jag ska tydligen skämmas för att jag nedvärderat seniorer i Leksand – för att jag skojat om min pappas kaviar! Vi är många som saknar våra äldre och även yngre anhöriga som är i karantän nu. Vi visar vår kärlek och omtanke genom att handla mat, mediciner och annat som gör det hela lite lättare. Vi går ofta att se i matbutikerna med en nota i handen letandes efter varor som vi själva sällan handlar. Jag vet numer var min 82-åriga pappas kaviar finns, den med en viss kryddning och märke, men det tog en del letande, frågande och även en del skratt. Men att påstå att jag genom att skämta om pappas kaviar skulle nedvärdera seniorer är väl att påmåla till och med mig sämre egenskaper än jag förtjänar.

Men jag ska medge att jag inte anser att hög ålder gör att man har rätt till större inflytande än någon annan. Lika lite som kön, pengar eller ursprung borde ge någon den rätten. Det borde vara argumentens tyngd som avgör, istället för till exempel talarens ålder. Förvisso är erfarenhet väl värt att respektera, gärna i kombination med perspektiv och ödmjukhet, men det är något man kan ha skaffat sig även fast man är yngre än både Lars och mig.

Ulrika Liljeberg

som faktiskt fyller 51 på onsdag

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare