Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Ett namn är ett namn - värna Sveriges äldsta språkliga dokument

Annons

Enligt professor Bengt Hesselman är ortsnamnen våra äldsta språkliga dokument. De består av det språk som talades av de människor som först slog sig ned i trakten. Därför är det beklagligt och upprörande att myndighetspersoner och tekniska kontoret nu är synnerligen ivriga att översätta namnen, främst adresser, till nutida svenska.

Tröga - och i ortnamnsetymologi oskolade besserwissers - har fått härja fritt i ortnamnsfloran. Och så gör de än i denna tid. Till exempel namnet Tennäng - ändrat i nutid från det korrekta i pluralis Tennängena. Vägskylten krympte något - bekvämt, kan tänkas. "Änge" betyder nämligen "slåttermark längs vatten". Förr fanns inga ängar - all mark odlades till åker för vårt dagliga bröd innan konstgödsel kom och revolutionerade åkerbruket.

I Älvdalen fick vi de nya namnen Mimmikulle och Hagalund. Någon höjdare döpte vidare om Äsenhol i Mora till Kristineberg. I samband med kraftverksbygget i Mora fimpades det gamla fäbodnamnet Spjutmor till Spjutmo - säkert av Vägverket eller Lantmäteriet. Alla de många Mora-namnen i landet antyder granmor - nödvändiga naturförhållanden när man anlade fäbodar, vatten och friskt bete. Med de nya namnen förvanskas detta till dess raka motsats - torr tallmo.

Inte heller håller man en konsekvens linje. Gopsmor i trakten har till exempel fått behålla sin rätta naturbenämning.

Förhoppningen i vår tvärvetenskapliga tidsålder är att återerövra de rätta orts- och vägnamnen - ett namn är ett namn. Men som Ingemar Stenmark säger: "Dä går int å föklar för dom som int begrip".

Inga-britt

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons