Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ingen plats att visa form

Annons

Tänk att det ska vara så svårt att få till en arena för form och design i Stockholm. Ett formmuseum, ett designcenter eller vad man vill kalla det. Vad är det som gör att det aldrig går att enas? Är det för att alla håller så hårt i reviren och ingen pekar med hela handen centralt? Våra nordiska grannar har ju lyckats. Sverige förs fram som en stark designnation, efterfrågad internationellt, men vart går alla turister som kommer till Stockholm för att se svensk design? Göteborg har sitt Röhsska, men i huvudstaden saknas fortfarande en egen plats.

Nu senast har det blåst kring Arkitekturmuseet, som 2009 övertog uppdraget att vara offentlig mötesplats för form och design, som Svensk Form tidigare hade. Debatten hettade till, när Kulturdepartementets senaste översyn publicerades. Ännu en i raden med samma frågor som vispas om igen. Där konstateras att Arkitekturmuseets mötesplatsuppdrag för form och design inte synliggjorts i tillräckligt stor utsträckning, vilka hindren varit, och hur man ska åtgärda dem. Ett hinder har varit själva namnet. Läser i budgetpropositionen att regeringen avser ändra namnet på myndigheten så att det förtydligar det bredare uppdraget, samt att Riksutställningar ska få en aktiv roll i samverkan med museet, för att stärka kommunikation och utställningspedagogik.

Att design och arkitektur är nära sammankopplat i vår miljö och i vardagen är självklart, därför var vi initialt positiva till en förstärkt arena. Tyvärr har varken arkitekter eller designer känt sig hemma, när museet under tre år sökt sin identitet och publik i den nya, kanske för stora, kostymen.

Dagsläget är att Arkitekturmuseet får stärkt uppdrag med uppmaning om bredare samverkan. Inget annat ligger i korten just nu. Då gäller det att göra det bästa. Man behöver nog inte oroa sig för ekande tomma ytor, som Annina Rabe befarade i en SvD-krönika, efter besök i museet. Engagemanget för stadsbyggnad och arkitektur ökar, liksom intresset för design, mode och konsthantverk. Världen är full av fenomen att belysa. Budgeten är ok, god gestaltning och kommunikation behöver inte alltid kosta. Släpp in fler, våga mer.

Kampen för ett Formuseum i Stockholm är urgammal. Svenska Slöjdföreningen (Svensk Form) donerade i slutet av 1800-talet sina samlingar till Nationalmuseum i avsaknad av ett konstindustrimuseum. Så har det fortsatt. Själv deltog jag i planer för ett Designcenter vid Telefonplan, samtidigt som Göran Persson i regeringsförklaringen 2005 deklarerade att förutsättningarna för ett Formmuseum bakom Nationalmuseum skulle utredas. Allt rann ut i sanden, nya regeringen löste problemet genom att flytta mötesplatsuppdraget till Arkitekturmuseet.

Varför inte införliva allt i Moderna Museet, som MoMa i New York, så kan besökarna fritt vandra omkring under ett tak. Eller tillbaka till ursprunget och samlingarna hos Nationalmuseum. Vi får aldrig ge upp hoppet om ett Formmuseum, om än avlägset.

EWA KUMLIN

Chef för Svensk Form - och från Björbo