Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ingemar Borelius: Mora prostgård borde bli ett byggnadsminne!

Större delen av svenska folket har nog sett Mora prostgård många gånger i samband med Vasaloppet, men få vet vad det är för hus och ännu färre känner till dess historia och dess upphovsman. Den byggdes redan 1695 på uppdrag av moraprosten Jacob Boëthius. Men det är få idag som känner till att han av sin samtid sågs som en stor frihetshjälte som dömdes till döden för sin opposition mot det kungliga enväldet.

Den storstilade karolinergård som ligger placerad vid infarten till Mora, nära Siljans strand, är en av Dalarnas verkliga märkesbyggnader och den bildar en vacker fond när Vasaloppsåkarna går i mål varje år efter väl genomfört lopp. Men det är nog få idag som ägnar dess upphovsman en tanke och sannolikt tänker man inte heller så mycket på de modiga Dalkarlar som inspirerade till loppet tillsammans med Gustaf Eriksson Vasa, de män som senare höjde sina röster när Gustav och senare regenter inte skötte sina uppdrag.

Jacob Boëthius var en av de främsta företrädarna för den opposition mot det kungliga enväldet som från tid till annan växte fram hos de fria Dalkarlarna.

När Karl XII kröntes till kung som femtonåring 1697, skrev Jakob brev till den maktlösa riksdagen och till kungens råd där han ifrågasatte det kungliga enväldet, tanken att kungen var utsedd av gud och inte av folket, och att kungen tagit sig rätten att detaljstyra kyrkans inre angelägenheter. Han fängslades och fördes till Stockholm där han dömdes till döden genom halshuggning på Hötorget. Hans dom omvandlades till slut till livstids fängelse på en fästning vid ryska gränsen. Men han lät sig inte tystas utan fortsatte att ifrågasätta enväldet och kungens orättfärdiga krig, som bedrevs långt inne i Ryssland med katastrofala konsekvenser för Sverige. Hans skrifter trycktes och distribuerades i smyg och i takt med att kungen och hans krig blev en allt större börda för svenskarna, växte sympatierna för Jacob.

Han benådades och fick sin upprättelse till slut och när han dog några år senare, samma år som Karl XII, fick han en storstilad begravning som finansierades av kungens syster, den nya drottningen Ulrika Eleonora, tillsammans med frihetstidens största politiker, Arvid Horn. Med kungens död tog frihetstiden sin början, ett av de första försöken i Europa att skapa en folklig demokrati, med Jacob som en viktig inspirationskälla.

Men ingenstans finns några minnesmärken över Jacob och de andra frihetskämparna från Dalarna, som i många fall hade sin hemvist i Siljansbygden. Vad vore därför naturligare än att döpa om Mora prostgård till Jacob Boëthiusgården och göra den till ett museum som berättar om hans kamp och om de kända och okända Dalkarlar som riskerade sina liv vid de olika så kallade upproren. På samma sätt som de demonstrationer vi idag uppmärksammar i vår omvärld, var de fredliga och riktade sig mot självsvåldiga, enväldiga furstar och precis som vid dessa demonstrationer blev dess ledare ofta dödade. Prästgården har inte längre en viktig funktion för kyrkan, i och med att man har ett modernt församlingshem invid kyrkan, och inga präster bor i prästgården. Ett museum på denna plats, utformat i samverkan med Dalarnas museum, som hyllar en av kyrkans män som med sin starka tro i ryggen modigt hävdade de kristna moralreglerna och som lyfter fram dalkarlarnas demokratiska frihetskamp, kan bli ytterligare ett intressant besöksmål för alla Dalabor, för skolungdomar som kan låta sig inspireras av dessa fredliga demokratikämpar och för de många turister som besöker Dalarna, det vackraste av svenska landskap.

Ingemar Borelius