Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inga var på flykt i åtta år

I åtta år var Inga Bredin, i dag 81 år gammal, på flykt undan kriget.
– Vi gömde oss bland säckar i en lastbil. Bilen besköts av både ryssar och tyskar. Kulorna ven över bilen, säger Inga, som sedan 1947 bor i Falun.

Annons

Inga växte upp i Tallinn, Estland. Hennes mor dog när hon föddes.

Från 1939 till 1947 var Inga på flykt undan kriget innan hon kom till Sverige.

– Det började med att vi gick ombord på ett fartyg som skulle föra oss till Sverige. Men båten besköts och tvingades in till Gdynia i Polen, där tyskarna då gått in. Vi blev kvar där i ett år, berättar Inga.

Nästa anhalt under flykten blev Dirschau, där familjen blev kvar i tre år.

– En gång gick larmet och mamma (pappan hade gift om sig) och pappa var borta. Mamma ville inte att vi skulle gå ner i källaren utan vara ute. Vi la oss ner på marken. Skulle vi dö skulle det gå fort.

Men Inga och hennes familj flydde vidare. Nu med tåg.

– Det kunde ta upp till en vecka att komma 20 mil. Ibland var rälsen sönderbombad och andra gånger kom tåget för nära fronten. På nätterna sov vi på halm i stationsbyggnaderna.

De steg av tåget och bodde ett år i orten Bärwalde.

– Morgonen efteråt stod det i tidningen att tåget vi åkt med sprängts en bit längre bort. Vi gick alltså av i tid.

Men flykten fortsatte.

– Vi åkte lastbil och gömde oss undan bland mjölsäckarna. Vi besköts, chauffören körde som en tok. Det här var 1944 och vi kom till Coxhaven utanför Hamburg och vi fick bo på en bondgård. Det var mycket svårt med mat, vi hade bara potatis och rödbetor, som var frusna.

Vid freden 1945 befann sig familjen i engelska zonen i Tyskland, men det skulle dröja ytterligare två år innan man nådde Sverige.

Men 23 maj 1947 kom Inga Bredin till Landskrona, hon var 16 år och vägde 25 kilo.

I juni samma år kom man till Stråtenbo utanför Falun, där det fanns en utlänningsförläggning.

Här börjar hennes nya liv - utan krig och flykt.

Vad hon gjort i Falun under sitt yrkesverksamma liv?

Jo, hon arbetade bland annat i 40 år på tandregleringen i Landstinget.

– Jag ville egentligen bli lärare i språk, säger hon.

Det blev hon nu inte - men i 50 år har hon i stället lett olika kurser i tyska.

Sen 2002 leder hon en kurs i konversationstyska med en grupp på Folkuniversitetet.

Och gruppen har nu haft ett utbyte med en grupp från Faluns vänort Gütersloh i Tyskland - som läst och studerat svenska.

Falupensionärerna har varit i Gütersloh och hälsat på - och gjort olika studiebesök där.

Och tyskarna har precis varit i Falun, där de tittat på stadens och länets sevärdheter.