Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon var kvinnan under bron

Hon bodde under bron i Borlänge – innan kommunen satte stopp för den möjligheten.
Sedan dess har Lotta sovit hos bekanta – eller utomhus.
– Det var dumt att stänga den sista plats de fattiga har att sova på.

Annons

Under hösten satte DT fokus på hemlösheten i Borlänge och i en rad artiklar och reportage fick många komma till tals.

I den första artikeln berättade vi att en kvinna satt upp gardiner, dekorationer och sov på en madrass under en bro i centrala Borlänge.

Kommunen lovar slutligen att ingen ska behöva sova ute – och ingen ska behöva sova under en bro.

Bostadsfrågan har i dag lösts för vissa – men inte för alla.

"Tommy", som tidningen berättade om i höstas, bodde i ett tält. Han har nu en egen lägenhet.

Men Lotta, 50 år, som bodde under bron i Borlänge har ingen bostad.

Hon väljer att nu öppet berätta om sin situation, och vad som hänt sedan möjligheten att sova under bron försvann.

Enligt Kenneth Persson, ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden i Borlänge, var det framför allt säkerhetsskäl som gjorde att området under bron låstes och säkrades. Av säkerhetsskäl ska personer inte vistas där, med tanke på närheten till järnvägen.

När DT träffar Lotta har hon sovit flera kyliga nätter på Riastugans veranda.

Hon berättar att hon inte har någon annanstans att ta vägen.

Lotta ligger på verandan under ett täcke, och berättar om sin situation.

Hur hon mår, hur hon ser på saker och ting. Formen har varit bättre, hon känner sig sjuk.

Personal vid Ria kommer ut med två huvudvärkstabletter, en sparas till senare. Hon får en kram och ett extra täcke inför den kommande natten.

Det kan behövas när temperaturen sjunker.

– Nu slipper jag nog frysa. Det drar kallt här på natten. Vanligt folk har det inte så här. Jag mår inte bra, jag har feber och jag kan inte resa mig, säger Lotta.

Kommunens missbruksenhet har varit på besök tidigare under dagen. De har pratat med Lotta och erbjudit henne att sova inomhus i värmen, på det natthärbärge som kommunen driver i Mjälga.

Något hon avböjt.

Lotta säger att hon ser flera orsaker till att hon inte vill dit. Hon säger att det är för dyrt och hon har den lägsta pensionen. Hon vill inte sitta ensam i ett rum och det ligger lite avsides. Därför säger hon nej till kommunens erbjudande om stöd.

Kommunens personal lämnar henne efter samtalet, säger att de återkommer nästa dag och Lotta får tillbringa ytterligare en natt på Rias veranda.

– Om det varit öppet under bron hade jag absolut gått dit och lagt mig igen.

Att det är stängt och låst vid bron, det tycker hon inte om. Hon berättar om tider då ett flertal personer övernattade under bron, sökte skydd mot väder och vind.

Innan det blev stopp för broboendet hade hon ett lås och en nyckel. Det gick att låsa ingången så att ingen annan tog sig in.

Hon kände en viss trygghet.

– Nu har de stängt det sista ställe de fattiga hade att sova på.

Nästa dag, när kommunens personal återkommer, tas ett beslut om att Lotta måste få vård.

Detta oavsett om hon vill eller inte.

Någon mer natt blir det inte på verandan – i alla fall inte den här gången.

Annons