Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Hon ägde en förmåga att se varje människas unika situation” – Minnesord över Kerstin Schultz

Kerstin Schultz, Falun, har gått bort vid 78 års ålder. Hon sörjs närmast av barnen Anders och Annica med familjer.

Annons

Kerstin föddes 1941 i Falun, som enda barn till Elin och Nils Carlsson. Hon var efterlängtad och älskad från första stund. Pappa Nils hade en glad släkt med många syskon och syskonbarn och umgänget i familjen gjorde att Kerstin sällan kände sig som ensambarn. Familjen härstammade från Leksand och ursprunget var färgstarkt. Kerstins roll i att hålla detta levande bland annat genom de många släktsammankomsterna var stor. I Kerstins hem fanns alltid tid för råd, hjälp eller bara en trevlig stund och ett intressant samtal.

Som 20-åring gifte sig Kerstin med Harry och fick sonen Anders och dottern Annica. Harry var egenföretagare och företagets väl och ve präglade hemmet starkt. Efter flickskola, hushållsskola och barnskötarutbildning läste Kerstin till förskollärare i Västerås och var sedan verksam som sådan i ett 20 tal år innan hon läste vidare och blev Specialpedagog. Som chef för Habiliteringen i Falun ansvarade hon för Hästberg, en dagverksamhet, där många barn med olika diagnoser fick omfattande hjälp.

Kerstin hade ett skarpt intellekt och en hög integritet men det var nog ändå hennes starka empatiska drag som var hennes absoluta styrka. Hon ägde en förmåga att se varje människas unika situation ur en annan vinkel än sin egen. Det gjorde henne skicklig och framgångsrik i sin professionella karriär då hon trots ett barns diagnos kunde sätta sig in i hur barnet upplevde situationen men också vad föräldrar hade att tackla. Hennes samhällsengagemang var stort och hon var under många år aktiv i Kommunpolitiken i Falun, i Skolstyrelsen och som nämndeman för Moderaterna. Hennes omfattande kunskap om barn och skola kom väl till pass här.

För oss i familjen och för alla barnbarn var hon en ovärderlig och självklar del av allas vardag i stort och smått. Hennes förmåga att ständigt men inte kravlöst, anpassa sig efter en stor familjs tempo och ändå lyckas prioritera det som var viktigast, var anmärkningsvärd. Disken kunde vänta när ett barn kom hem och visade upp sitt senaste alster eller bara såg ut att behöva lite extra uppmärksamhet. År ut och år in var hon navet i flera generationers tillvaro och fick mycket, mycket kärlek och uppskattning tillbaka. Det var också mitt i alla detta som hon fick spendera sin sista tid – där barn kom och gick, matsäckar skulle förberedas och livet fortsatte dag efter dag.

Annica Elmehagen Lundquist