Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historiskt skytte i Getmossen

/

Pang!
Den här dagen är det lätt att hitta till Getmossens undanskymda skyttebanor.
Vapen från fyra sekel ska provskjutas. Bäst att hålla för öronen.

Annons

En flintlåsmusköt från 1791. Kan den gå att skjuta med fortfarande? Jodå, det tar lite tid att ladda muskedundret bara. Det sker framifrån, alltså från mynningen. En lagom mängd ur kruthornet och en klotrund kula med kaliber 20,2 millimeter förs in i eldröret. Sedan är det bara att sikta och trycka av. När eldstålet och flintan möts bildas den gnista som får laddningen att explodera.

Vapensamlaren Björn Ivarsson har en musköt från 1815 också. Den ser nästan likadan ut.

– Men den är lite smäckrare och kalibern är bara 18,5 millimeter, förklarar han.

Det är på vapenauktioner och i samlarkretsar som det går att hitta så gamla bössor. Ammunitionen, de runda kulorna, får man gjuta själv.

Björn Ivarsson berättar att flintlåsvapnen användes fram till 1855 ungefär, förutom på Gotland där modellen levde kvar till 1890. Sedan var det slaglås som gällde en kort period.

För 1867 lanserades de patronladdade skjutvapnen som används nuförtiden. Björn Ivarsson har faktiskt en originalpatron från premiäråret.

En fördel med patroner är att de går att skjuta även när det är blött.

– Vid regn blir det ju ingen gnista i flintlåset och krutet drar också åt sig fukt från luften, berättar Lars Hagman som just laddat en flintlåsbössa vilken han lämnar över till Ted Kvarnström som ska provskjuta.

På ett bord intill ligger även några pistoler från olika epoker i handeldvapnens historia. Björn Ivarsson visar en så kallad fyrling. Den har fyra pipor som avfyras en i taget. Man behöver alltså inte ladda om efter varje skott.

Fyrlingen är tillverkad i Småland. Det var vanligt att blivande emigranter köpte med sig en sådan inför flytten till Amerika.

Nu ska snart Ted Kvarnström avfyra Lars Hagmans bössa. Det är ett engelskt vapen som kom till Sverige 1808. Geväret har använts i det sista krig som Sverige var med i. Det mot Ryssland som slutade med ett fredsavtal 1809.

Geväret klickar vid första försöket. Men Ted Kvarnström prövar igen. Mitt eget pekfinger vilar på kamerans avtryckare, berett att fyra av en serie bilder när skytten räknat ned från tre till ett.

Och så smäller det. Röken puffar ut ur gevärets båda ändar och krutrester stänker åt sidorna.

– Det var roligt. Det blir en fördröjning när man skjuter, det är mycket charm med det här, säger Ted Kvarnström när han fått av sig hörselskydden.

Garpenbergs jaktskytteklubb har öppet hus, med prova på-aktiviteter. Klubben bildades 1962 och firar sitt 50-årsjubileum den här dagen.

Bakom klubbstugan går det att testa lerduveskytte, både varianterna skeet och trap.

Föreningens ordförande Tommy Samuelsson berättar att det är hagelgevär som används. Själva haglet är numera av stål. Den gamla blyvarianten är förbjuden av miljöskäl.

– Men blyhagel är tillåtet i OS, bly är tyngre och går snabbare, säger Tommy Samuelsson.

Lerduvorna ser inte ut som fåglar och de innehåller ingen lera heller.

– De är gjorda av restprodukter från oljeindustrin, det är olika blandningar och fabrikat.

Tommy Samuelsson berättar att det gjorts försök att tillverka duvor av majsstärkelse.

– Också av på grund av miljöskäl, men det funkade inte så bra, säger han.

Det finns egentligen ingen lägsta ålder för att börja skjuta. Men man måste åtminstone orka hålla geväret. Dagens yngsta luftgevärsskytt är bara sex år gammal.

– Men ska man ha egen licens måste man vara 18 år, då får man ta jägarexamen, berättar Tommy Samuelsson.

Garpenbergs jaktskytteklubb har runt 300 medlemmar och ungefär en fjärdedel av dem brukar teckna sig för medlemskap inför älgjakten. Många jaktlag kräver ett godkänt skjutprov av dem som vill vara med och jaga.

– Vi har en komplett skjutbana för viltmål här, en av de mest moderna i södra och mellersta Dalarna, säger Tommy Samuelsson.

Klubben arrangerar också tävlingar från början av april till september.

– Ifjol renoverade vi den stora viltmålsbanan för 190 000 kronor, det är framför allt säkerheten vi bygger på, berättar Tommy Samuelsson.

Annons