Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Historisk jazzupplevelse med trumikon

Abbalåtar i jazztappning, kan det bli något bra av det? Same Tree Different Fruit med trumikonen Steve Gadd visar att resultatet kan bli alldeles lysande. Svänget och den musikaliska lekfullheten firar triumfer.

Annons

Hagaskolans aula är platsen som för ett antal år var ett Mekka för trumfantaster från hela riket. Här visade världens trumelit upp sig med jämna mellanrum för att inspirera och blända med sina avancerade tekniker. I måndags fick trumnördarna en erinring av gamla tider då trumikonen Steve Gadd besökte samma lokal.

Den här gången rörde det sig inte om en clinic, utan om ett uppträdande med ett band. Konceptet höjde säkert en del ögonbryn; tillsammans med två svenska musiker, en jazzpianist (Anders Wihk) och en klassisk cellist tillika hårdrockbasist (Svante Henrysson) tolkade han Abbalåtar i jazztappning.

Steve Gadds höga anseende inom musikvärlden är välförtjänt. Han har en bländande teknik som får trummorna att sjunga och lyfta fram låtarnas kvaliteter med målande rytmer. Lyssna bara på hur han förgyller Paul Simons "50 Ways to Leave Your Lover".

Same Tree Different Fruit är pianisten Anders Wihks projekt och han menar att Abbas låtar har den där klassiska kvaliteten som tillåter dem att framföras både som raka poplåtar och mer avancerade jazzstycken. Hur låter det i realiteten då? Alldeles, alldeles underbart faktiskt. Inledande "Take a Chance on Me" är ett gott exempel. Ständigt nya musikaliska infall avlöser varandra i ett flödande gung. En intrikat bossa nova blandas med funk som i sin tur utmynnar i vild jazzimprovisation. Och allt hålls samman i trollbindande stadiga rytmer.

Det är bitvis nästan schizofrent progressivt men ändå avslappnat och ledigt. I "Does Your Mother Know" blandas Abbas raka pop med en furiös metalfusion och rysningar av välbehag sprider sig. Herr Gadd är i högform och hans makalösa trumspel är onekligen nyckeln till det sagolika svänget. Borlänge Jazzklubb ska ha en eloge för att ha arrangerat en historisk jazzupplevelse.