Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

HENRIK JOHANSSON: Vad gör vi nu när vi vet att tiggeriet är "organiserat"?

Den 5 oktober blev en mörk dag för Dalarna. Då sändes Uppdrag Gransknings reportage i SVT om det ”organiserade” tiggeriet. Även om det tidigt i reportaget konstateras att majoriteten av tiggarna i Sverige är här frivilligt så pekades min hemstad Avesta ut som en av platserna där människor systematiskt utnyttjas av så kallade ”bossar".

Annons

Många med mig har sett hur debatten kring tiggeriet rasat i diverse forum de senaste åren. Argument om att tiggeriet varit organiserat har gång på gång återkommit i hätska inlägg som inte sällan blandas med rasistiska uttalanden om tiggares påstådda negativa egenskaper.

Alla ni som resonerat så fick rätt. I alla fall om delen att tiggeriet i Avesta var ”organiserat” och det pågått ett systematiskt utnyttjande av människor mitt ibland oss.

Så kändes det bra att på kvällen skriva ”vad var det jag sa!” i era sociala medier?

Men häng nu med mig på ett litet tankeexperiment. Låt oss säga att Lisa Lisasson från villabebyggelsen i Skogsbo sitter utanför Coops portar och tigger. Hon har en grav funktionsnedsättning och måste ha en påse över sig för att dölja hur hon kissar på marken då hon inte är kapabel att förflytta sig själv. Ingen hjälper henne. Allra minst ”bossen” som varje dag tar ifrån henne de få kronor hon lyckats skrapa ihop från förbipasserande.

Hur hade du då agerat för att hjälpa Lisa? Hade du som Avestabon Thomas Lundén – en i mina ögon lokal hjälte! – lagt tusentals timmar för att försöka göra Lisas vardag lite drägligare genom att göra det du kunde för att hjälpa? Hade du, likt Thomas, pratat med Uppdrag Granskning om problemet med organiserat tiggeri även med vetskapen att du skulle hånas av dem som påstått sig ”vetat” detta hela tiden?

Eller hade du agerat så som många gjort hittills: Genom att lägga hundratals timmar på att berätta om hur Lisa sysslar med "organiserat" tiggeri, föra högljudda debatter om avföringsdoften i stadens buskage och ifrågasätta om inte Lisa fejkar sin funktionsnedsättning?

För om ni nu var så säkra på att tiggeriet var "organiserat", varför gjorde ni inget? Och inte minst: Nu när vi alla vet att det pågått utnyttjande av människor mitt ibland oss: Hur ska vi agera i framtiden?

Det är inte Thomas Lundén som är svaret skyldig – han agerade. Det är vi som legat på sofflocket som måste ställa oss frågan: Vad gör vi nu? Ska vi ge eller inte ge? Vad kan vi göra i stället?

I min värld är ett förbud mot tiggeri fel väg att gå. Hur vi än vrider och vänder på den här debatten så flyttar förbud bara problemet. Lisas situation förändras inte – hon tvingas bara tigga någon annanstans.

Visst, vi slipper se människan, men hennes lidande fortsätter. Dag ut, dag in, genom regn och snö, solsken och storm.

Om det är något vi kan lära av Thomas Lundén så är det att det finns betydligt mer man kan göra åt det systematiska utnyttjandet av människor än att skriva en kommentar på Facebook.

Annons