Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

HENRIK JOHANSSON: Ska det vara som i Grängesberg kan Löfven åka till Almedalen istället

En av de saker som diskuterats mest det senaste året är att man som politiker "måste ta människors oro på allvar". För att göra detta bör politiker åka ut till förorten eller landsbygden för att möta vanliga människor. Därför blev jag heller inte förvånad när Socialdemokraterna och LO hårdlanserade att deras toppnamn ska ut i Sverige och möta väljarna

Stefan Löfven valde Grängesberg som en av sina första anhalter och inför det fullsatta Cassels levererade han ett tal som nog fick många närvarande, inklusive undertecknad, att känna hopp. När Löfven också meddelade att han ställde in sin medverkan i Almedalen för att i stället möta väljarna drog han ner högljudda applåder. 

Men trots ett bra tal så kunde jag inte bortse från det faktum att Löfven knappast mött väljarna. Inte heller hade han varit sådär folklig som PR-strategerna kring honom vill att han ska framstå. 

Låt mig ta allt från början. 

Innan framträdandet ska börja har Löfven ätit middag med sina partikamrater på övervåningen i Cassels donation. När de ska ta sig ner och in i salen där mötet ska gå av stapeln har ett äldre par satt sig på en bänk i korridoren. De blir snabbt ombedda att flytta på sig av en S-tjänsteman.

Anledningen var oklar då de knappast kan ha utgjort någon större säkerhetsrisk för Löfven eller de andra förbipasserande. Jag hörde hur paret muttrade förnärmat om "fint folk" när de, efter att sällskapet passerat, återigen fick sätta sig.

Löfven skulle knappast ha sanktionerat ett sådant beteende, men det skedde och kommer så klart att påverka parets syn på partiet. 

Väl inne i salen så var de två första raderna reserverade för partiaktiva, SSU och LO. De som ville ställa frågor till Löfven fick göra det genom att skriva en lapp som lästes upp från scenen. Om man inte fick sin fråga besvarad så fick man ett löfte om återkoppling via e-post, om man angett en sådan. Statsministern hanterade den trevliga frågestunden elegant, kanske inte minst då han slapp följdfrågor.

Låt mig istället ge ett alternativt scenario – hur jag skulle vilja se en S-ledare och statsminister agera:

Tänk om Löfven hållit ett kort anförande och sedan sagt: "Nej, vet ni vad? Nog om detta. Den här kvällen handlar om er. Er oro, era frågor och synpunkter. Jag kommer säkert inte att kunna svara på allt – politik är komplicerat! – men jag ska göra mitt bästa." 

På första bänkrad skulle där sitta allt från partister till SD-väljaren som kommit för att kritisera statsministern. I stället för att stapla talepunkterna från senaste medieträningen i ett tal hade Löfven kunnat använda dem i sina svar till väljarna, hatarna och partisterna.

Politiska strateger och pressekreterare skulle förstås fasa: "Herregud – säkerheten; vem som helst kan ju inte sitta runt Löfven" och "Tänk när den tjurige partisten får tag i micken och bryter ut i en lång monolog". 

Dessa problem går att lösa. Och de är värda att lösa, för alternativet är det vi fick i Grängesberg: ett helt vanligt valtal som bara försetts med en kurbits i inledningen.

Våra politiker tänker helt rätt när de vill ut och träffa vanligt folk. Men om man inte på allvar vågar dela makten över mötet med väljarna, ja då kan Stefan Löfven lika gärna åka till Almedalen.

Henrik Johansson är ideologisk men inte partiaktiv socialdemokrat. En av grundarna till sajten Inte rasist, men...