Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Henrik Johansson: M och KD:s usla strategi räddade Stefan Löfven

Annons

Vad var det jag just såg?

Det var min spontana reaktion efter att ha sett Ulf Kristerssons (M) och Ebba Busch Thors (KD) presskonferens efter onsdagens talmansrunda. Min andra tanke var: Herregud vilka dåliga förlorare!

Men låt oss börja med den första, för det här är något som förvånat mig ända sedan valnatten: M och KD:s totala taktlöshet och brist på politisk strategi.

Allt började med att alliansen utropade sig till segrare, trots ett mandat mindre än de rödgröna. Man fällde sedan Stefan Löfven (S) som statsminister tillsynes utan att ha någon klar plan för hur han skulle ersättas.

Sedan gick Kristersson ut – på Facebook! – och meddelade att han snickrat ihop ett eget förslag till regering (den så kallade "3-2-1-lösningen"), något han uppenbarligen inte hade förankrat hos Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L).

Kristerssons regeringslösning krävde inte bara att SD:s goda minne i statsministeromröstningen, utan också SD:s aktiva stöd i varje avgörande votering i kammaren. Förslaget gick ut på att C och L skulle vara med, fast ändå inte, för att på så sätt inte bryta några vallöften. Hur detta i praktiken skulle fungera tyckes tänkt att lösas först när Kristersson hade blivit statsminister. I praktiken var det alltså en liten M-KD-regering av det snitt Kristersson dyrt och heligt lovat att inte gå fram med om inte "himlen faller ner". Ingen trodde på det här förslaget, allra minst Lööf och Björklund. Därför gick det som det gick.

C och L satsade i stället på ett mer verklighetsförankrat alternativ, en mittenregering där man pressat fram så mycket borgerlig politik man bara kunde. På så sätt tvingade man V-ledaren Jonas Sjöstedt att välja: högerpolitik, eller ännu mer högerpolitik toppat med SD i baksätet, eller möjligen ett nyval.

Tillbaka till presskonferensen. Där står nu Kristersson och Bush Thor. De är förbannade. På ett sådant sätt som man annars mest ser sexåringar vara när de just förlorat en omgång av fia med knuff mot ett yngre syskon. Kristersson och Busch Thor stämmer in i Sjöstedts hot om att avsätta Löfven om han går fram med skarpa förslag om marknadshyror och försämringar av arbetsrätten.

Jag fryser till, spolar bakåt i sändningen på SVT. Lyssnar igen. Ja, de hotar alltså att gå ihop med V för att avsätta Löfven!

Vi har alltså ett läge i svensk politik där en sosseregering går fram med förslag om marknadshyror och försämrad arbetsrätt. En politik som Löfven själv säger sig ogilla. Vi har ett V som hotar med att avsätta regeringen om man gör verklighet av politiken, och som får stöd av M och KD. Inte för att de ogillar politiken. Nej, den vill man egentligen ha, och inser också att man faktiskt haft svårare att genomföra den på egen hand då SD knappast hade varit så pigga på alla dessa förslag. De är bara väldigt arga på C och L.

Och vem blir då vinnare på denna röra? Jo, Löfven. Igen.

Aldrig har väl borgerligheten serverat S en så enkel utväg ur en uppgörelse: Går Löfven fram med den politik han säger sig ogilla, ja, då kommer han att avsättas. Ursäkten blir därmed att regeringen faller om han gör det, och med den alla de andra förslagen C och L vill se. Inte att Löfven bara ogillar politiken. Vinst för Löfven igen alltså.

Jag är sosse, så för all del: Stå gärna vid era ord! Så kan förslagen om arbetsrätten och hyresmarknaden ligga där i malpåsen. Tack Kristersson, tack Bush Thor! Med motståndare som er behöver man inga allierade.

Henrik Johansson är Avestabo, facklig ombudsman och ideologisk men ej partiaktiv socialdemokrat.

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Henrik Johansson

Annons