Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Henrik Johansson: Kommuner ska inte låta sig förföras av kändisskap

Annons

Allt är inte guld som glimmar, lyder ett gammalt talesätt. Man ska därför inte lita blint på första intrycket, utan titta en gång extra. Det är också en rimlig hållning för alla som hanterar skattemedel: Att hålla i slantarna och inte låta sig förföras.

Men tyvärr är min erfarenhet att kommuner ofta faller för trender och kändisskap. Senaste i raden av exempel är Härnösands kommun som bokat "influensern" Linnéa Claeson och hennes föreläsning ”glitter och mordhot”, ett kalas som det nu avslöjats slutade med en nota till skattebetalarna på 120 000 kronor (!).

Jag har roat mig med att läsa hur det kan gå till när en kommun blir så fartblind att den, trots stora sparkrav under 2018, satsar motsvarande tre månadslöner för en lärare för att få dit en kändis för en dag.

Av mejlkonversationen mellan kommunen och Claesons bokningsassistent framgår att bara en föreläsning för personalen hade kostat 70 000 kronor plus moms. Men när kommunen även föreslår en kortare föreläsning för skolelever och en träff med det lokala handbollslaget (Claeson är ju ändå där!) utökas notan raskt med 25 000 kr plus moms.

Det tycks aldrig ha fallit kommunen in att ifrågasätta eller försöka förhandla ner priset.

Det är i sådana här fall lätt att fastna i en kritik av kommunen, men den här historien har fler dimensioner än så. För att få klarhet i vad som hänt måste vi backa bandet till Claesons besök i Härnösand, som väckte stor uppmärksamhet.

På förmiddagen i fråga föreläste Claeson för högstadie- och gymnasieelever. På plats för att stötta upp och se till att föreläsningen genomfördes utan stök fanns lärare och fältassistenter. Något som också tycks fungerat, i alla fall enligt de vittnesmål som kommit från personer på plats. Claeson själv var dock av en helt annan uppfattning.

Redan i den därpå följande föreläsningen för kommunpersonalen, någon timme efter den första, berättade Claeson för en chockad publik att Härnösandsungdomarna betett sig sexistiskt och homofobisk utan att lärarna hade ingripit.

Några dagar senare skriver Claeson en krönika i Aftonbladet där hon berättar om just en föreläsning för högstadie- och gymnasieelever som spårat ur. Claeson beskriver hur killar sagt att kvinnor förtjänar stryk av sina män, andra har uttryckt grov homofobi och plötsligt ska någon skrikit att ”Emma är en jävla hora”.

Alltsammans ska, enligt Claeson, ha ackompanjerats av så pass många applåderande och skrattande killar att hon inte längre vetat vem hon ska säga ifrån till.

Reaktionerna från föräldrar och andra vuxna i Härnösand lät inte vänta på sig. Inte nog med att deras söner porträtterats som okontrollerbara apor – varför reagerar inte lärarna?

Oroliga föräldrar pratar med sina barn, kontaktar skolan och diskuterar i sociala medier.

Då det snabbt blir uppenbart att de flesta har en helt annan uppfattning av händelsen än Claeson går diskussionen över att handla om krönikans sanningshalt.

SVT intervjuar en uppgiven rektor som säger att Claeson överdriver några stökiga elevers agerande. Avslutningsvis säger rektorn att hon ska tänka till både en och två gånger innan hon utsätter eleverna för något liknande igen.

Kommunen vädjar om att Claeson ska ställa upp på en intervju med SVT för att reda ut vad som hänt. De vill så klart nyansera bilden av deras stad som en tummelplats för hejdlösa kvinnohatande neandertalare. Men det tar ytterligare en vecka innan Claeson kommenterar saken, och då enbart via mejl.

I sitt svar till SVT förnekar Claeson bestämt att hon pekar ut en enskild skola, detta trots att hon inför åhörare i Härnösand pekat ut just Härnösandsungdomarna. Personer jag pratat med säger också att Claeson i den andra föreläsningen i grova drag redogjort för det som senare beskrevs i krönikan. Det råder i vittnesmålen inga tvivel om att det var Härnösand hon talade om.

Claeson förtydligar dock att hennes krönikor inte gör anspråk på att ”objektivt återge situationer”, men står fast vid att inga citat är påhittade.

När man läser mejlkonversationen mellan Härnösands kommun och Claeson före och efter föreläsningen slås man av hur "starstruck" eller bländad kommunen är av att ha att göra med en kändis.

Kommunens representant reagerar inte ens när Claeson vid flera tillfällen skriver att det är bra att kommunen börjat diskutera beteendet hos unga killar och eventuella åtgärder. Detta trots att efterdebatten kretsat kring om Claeson ljugit eller ej.

I sista mejlet skriver kommunens representant till Claeson att det inte finns några ”hard feelings” och att kommunen ska fortsätta jobba med frågan.

Exakt vad det är för fråga man ska fortsätta "jobba med" är oklart, men förhoppningsvis hur man bäst undviker att betala överpris för en föreläsare som använder sin enorma plattform för att svartmåla ungdomar.

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Henrik Johansson