Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hat möts med "kantkärlek"

/
  • Efter en stadsvandring
  • – I Leksand har vi numera inte bara ett hockeylag, utan också en kantsten, förklarade Stefan Larsson i sportbaren Legends.
  • Handen tillhör Stefan Larsson – Kantstenen, som tagit skydd under is och grus, är numera... ja, vems då? Kanske en allmän kultplats.
  • Stefan Larsson högtidstalade, Emil Nilsén tände en hyllningsmarschall, Majonäs musicerade och publiken skrattade och hurrade.
  • Stefan Larsson, initiativtagare till manifestationen, fick massor av beröm.
  • Med Stefan Larsson i täten vandrade ett 70-tal nyfikna genom Noret.
  • Att tända en marschall kan som så mycket annat vara ett lagarbete.

Näthatet har fått en värdig motståndare – i kantkärleken.
Ett 70-tal personer deltog i lördagseftermiddagens manifestation – med "stadsvandring", marschalltändning och högtidstal – vid den numera riksbekanta trottoarkanten i Leksand.
– Vi måste vända det negativa, motsättningarna och de hårda orden, till något positivt, förklarade initiativtagaren Stefan Larsson.

Annons

Trottoaren i centrala Noret har haft en central roll i de omdiskuterade affärerna mellan Leksands IF och Leksands kommun.

– Vi ska hylla Sveriges mest kända kantsten, skojade Stefan Larsson under vandringen från sportbaren Legends till trottoarstumpen.

Dessförinnan hade duon Majonäs värmt upp deltagarna med att spela och sjunga "Sommaren är kort". Låtvalet kan verka märkligt, men för hockeyentusiaster i Leksand är det ingen ledinsk klagovisa, utan bara en förhoppning om snar kyla och en ny säsong.

– Efter allt som hänt och med tanke på den pågående debatten kände jag att det var hög tid att göra något roligt och bra av det här, att inte bara tänka negativt, utan att se framåt, förklarade Stefan Larsson.

– Jag har jobbat ideellt i Leksands IF i mer än 25 år och vet vad föreningen och hockeyn betyder för bygden och för hela Dalarna. Stefans initiativ är helt suveränt, ett utslag av kärlek och en motvikt till det anonyma näthatet, berömde Jan Tusendaler, Lisselby.

Stefan Larsson konstaterade att LIF:s verksamhet årligen genererar många miljoner till Dalarna och att alla dalakommuner förknippas med en eller flera stora attraktioner:

– Malung har dansbandsveckan, Borlänge har Peace & Love, Rättvik har Classic Car Week och Leksand har hockeylaget – och nu även en trottoarkant, en ny kultplats, fastslog han utan minsta antydan till ett leende.

Väl framme vid "den berömda" trottoarstumpen utbringade han ett fyrfaldigt leve för Kantstenen med stort K, ledde allsång i "Ja må den leva" och presenterade Intresseföreningen eller möjligen Kulturföreningen Kantstenens förste hedersmedlem Emil Nilsén. Han tände en marschall och berättade att för honom är Leksandsbygdens storhet just invånarnas förmåga att "ta något negativt och göra något positivt av det".

– Nu lämnar vi det här bakom oss, sa Stefan Larsson när han vände på klacken.

Den hockeylösa sommaren är, mycket riktigt, kort – om årstiden ens existerar längre.

Och Tomas Ledins strof "...inte ett moln så långt ögat kan nå" är just nu aningen inaktuell, åtminstone ur ett ekonomiskt perspektiv.

Annons