Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här trivs druvorna

Första gången Stig och Margareta Heineman i Häradsbygden utanför Leksand testade en vinranka i sitt inglasade uterum så stendog den efter första året trots stor omsorg. Andra gången gick det bättre.
– Jag tror vi fick 50 kilo vindruvor i fjol, säger Stig.

Annons

Sedan de byggde uterummet i byn Hagen 1998 började Stig Heineman drömma om att ha en vinranka. Han satte en i kruka och bäddade in den med frigolit och täcken över vintern. Men den dog på våren.

– Det var nog för att vi började vattna den innan den börjat växa, säger Stig.

Nummer två planterade de utanför rummet och brydde sig inte särskilt mycket om. Men efter något år började den växa rejält.

– Jag minns att Stig kom in och var eld och lågor över att den hade letat sig in en decimeter mellan rutorna, berättar hans fru Margareta.

Sedan dess har rankan spridit sig längs hela taket i uterummet trots att den inte får så värst mycket skötsel.

– I år har vi inte ens vattnat den. Den har klarat sig på allt regn, säger Margareta.

Vindruvan är en härdig sort, baltisk staketdruva, som ska tåla ner till minus 30 grader. Den smakar inte likadant som de druvor man köper i affären utan mer som en blandning av mogna krusbär, svarta vinbär och smultron.

Från mitten av augusti kan paret skörda druvor som de äter som de är och ger till barn och barnbarn. De brukar också frysa in dem och senare koka blandsaft av dem.

– Men i år sålde vi för första gången på bondens marknad och det gick jättebra, säger Stig.

Det är inte bara druvor Stig och Margareta odlar utan allt från persilja och grönkål till smultron och pumpor. De har två växthus, gigantiska trädgårdsland, bärbuskar, fruktträd och massor av blommor.

– Jag känner mig så rik, ja, som en mångmiljonär, när matkällaren och frysboxarna är fulla, säger Margareta som själv är vegetarian.

Det är från henne Stig har fått intresset. Nu är det han som får göra det grövsta jobbet eftersom Margareta har problem med höfterna.

– Men det är mycket som går på vilja. Man kommer långt med det, säger hon.

När de byggde villan i Hagen växte ingenting där, men de har jobbat hårt med att förbättra jorden.

– I början tog vi löv från skogen, när det inte fanns några här, och grävde ner. Men sen har vi fortsatt att gräva ner blast och gräsklipp och fått allt bättre jord. Jag förstår inte att folk kör gräsklippet till soptippen. Det är ju den förnämsta näringen för landen, säger Margareta.

I februari börjar herr och fru Heineman att plantera sina fröer och driva upp plantor. I april kan de sätta ut det första i växthuset och så eskalerar trädgårdsarbetet mer och mer. De tycker båda att det bara är roligt och ett bra sätt att hålla sig i gång som pensionärer.

– Man njuter så fantastiskt och det hjälper en att ta vara på det som är positivt i livet, säger Margareta.

Vad gör ni på vintern då?

– Jag väver och Stig åker skidor eller skottar snö.

– Och så åker vi till utlandet ibland. Nu i oktober ska vi på PRO-resa till Mallorca. Då är det utflykter varje dag till vinodlingar, trädgårdar och sådant, säger Stig.