Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här sover hemlösa i Borlänge

/
  • En bostad under bron. Så ser det ut i Borlänge i dag. Flera upprörs över att hemlösa inte ser någon annan möjlighet än att sova utomhus - och snart är vintern här. Från flera håll kommer krav på ett så kallat lågtröskelboende.
  • Ingen ska behöva ha det så här, säger Kenneth Persson när han ser bilderna från bron.
  • Solbritt Mellembråten möter en hel del hemlösa. Hon anser att det behövs ett så kallat lågtröskelboende i Borlänge.

Kvinnan sover på en madrass under bron.
Gardiner, fåtöljer och lite dekorationer.
Ett sätt att göra tillvaron lite ljusare.
– Man kan gråta åt att det ska vara så här, säger Solbritt Mellembråten, husmor på Riastugan.

Annons

Kvinnan har en plats att sova på, täcken och kuddar.

Hon har skaffat fåtöljer, matta, gardiner och några dekorationer.

Vid dörren står ett paraply.

Hon låsa om sig.

Men det är inte ett vanligt hem.

Det är en plats under en bro.

I Borlänge.

Bakom ett galler under bron tillbringas nätterna. Här försöker hon få tillvaron att likna en vanlig bostad. På en bit från en pappkartong har någon med en tuschpenna skrivit "Alla har rätt till tak över huvudet".

Solbritt Mellembråten jobbar som husmor vid Riastugan. Hon känner kvinnan väl, är bekant med situationen och Ria försöker på olika sätt hjälpa henne.

– Det är vedervärdigt att det ska vara på det här viset. Det pratas om skatter - men ingen bryr sig om sådant här. Vi stångar oss blodiga och pratar med alla möjliga myndigheter. Med sociala, läkare och polisen. Vi gör allt vi kan för att hemlösa ska få hjälp.

Vintern närmar sig. Nätterna blir kyligare. Kvinnan samlar på sig saker för att klara den kalla årstiden.

– Hon blir kvar där, säger Solbritt Mellembråten.

Och menar att någon borde ta ansvar. För henne - och för andra hemlösa i Borlänge.

– Ofta är det så med människor i den här situationen att man kan vara stökig och bråkig. Ingen vill ha en till granne. Det kan jag förstå. Men det måste finnas en plats för alla.

Av Rias besökare saknar över 20 ett hem att gå till, en dörr att stänga. En lampa att släcka för natten.

– Flera är hemlösa för att de stökar och bråkar. Folk kan bli rädda, och jag skulle själv känna samma sak. Men det måste finnas någon plats för dem också, säger Solbritt Mellembråten.

Det gör det inte i Borlänge i dag.

Att man är hemlös är dock inte detsamma som att man sover ute.

– Ofta flyttar man runt bland kompisar som råkar ha en lägenhet just då. Sedan blir man osams och man flyttar till nästa.

Solbritt Mellembråten tror att det finns fler än kvinnan under bron som tillbringar nätterna utomhus. När tidningen besöker platsen verkar ytterligare minst en person sova här. En sovsäck ligger intill brofästet. Troligen kryper någon in i den under natten.

– Många säger att personerna själva har valt det här livet. Det har de inte. Säger man så är det en efterhandskonstruktion för att det är så skamfyllt att ha det så här.

Känslan är att fler blir hemlösa - och även fler yngre personer. Hon berättar om mannen som under en tid bodde under en bro i Borlänge.

– Han fick cancer, skickades till Örebro och opererades. När han blev utskriven fick han flytta hem under bron och rehabilitera sig.

– Då vaknade i alla fall missbruksenheten. De kom hit. Han fick hjälp och han fick ett boende.

Solbritt Mellembråten säger att det ofta är sjukdom som gör att det går så här. Och att det finns lösningar om någon tar ansvar.

– Det behövs ett lågtröskelboende. Det finns bara boendet på Täppgatan, många säger att de inte trivs där.