Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Här kan vi tala om vällagrad ost

– Det är ju rena delikatessen, säger Bertil Wennberg och skrattar.
Han har precis borrat ut en smulig massa ur en 44-årig Sveciaost.
– Den är väldigt väl bevarad och fortfarande ätlig - bra arom och ordentligt stark. Fast den har ett inslag av smörsyra, så den är nog inte så lämplig att servera gäster.

Annons

För tre år sedan blev Bertil Wennberg kontaktad av Bosse Söderholm från Nyhammar som undrade om Grådö mejeri var intresserad av en gammal ost som legat i faderns matkällare.

– Min pappa Göte Söderholm hade affär i Norrbo handel för många år sedan. Där sålde han olika mejerivaror. Den här osten tog han nog hem för eget bruk för den har legat i hans matkällare i Nyhammar i 40 år minst.

Matkällaren hade ett aggregat som gav konstant temperatur på fyra grader. Där förvarades många aptitretande matvaror, vilket fick Bosse Söderholm och hans två bröder att smyga ner dit med jämna mellanrum.

– Vi var väldigt sugna att smaka men det fick vi aldrig.

När Göte Söderholm fick hem osten skrev han datum på etiketten, men det har suddats ut med åren.

Det gör inte så mycket förklarar Bertil Wennberg. Både ystnummer och mejerinummer är synliga så osten var lätt att spåra.

– Den är tillverkad av Kalmar mejeri 1968. Det är en gammal hederlig Svecia Riksost, kontrollerad och godkänd med Runmärke.

Riksost tillverkade mest Svecia och Herrgård som de sålde över hela landet till grossister och butiker.

– Även Grådö mejeri har tillverkat sådan ost fram till 1962.

Standardvikten var 11-12 kilo per ost. Den lades oftast i mejeridisken där kunderna fick provsmaka och tala om hur stor bit de ville ha.

Osten kom till Grådö mejeri i februari 2009.

– Vi var naturligtvis nyfikna på om den fortfarande var ätlig, men eftersom vi saknade ostborr valde vi att vänta.

På mejeriets museum finns utrustning av olika slag, dock ingen ostborr - inte förrän nyligen. Så i veckan var det dags. Wennberg och Söderholm bjöd in DT för provsmakning.

– För sina 44 år ser den väldigt väl bevarad ut, konstaterar Wennberg.

– Fast man ser att det hänt något med den sedan vi tog ut den ur källaren, säger Söderholm.

Bertil Wennberg tror inte att det gör så stor skillnad. Innan han började på Grådö mejeri jobbade han som ostmästare, utbildad att provsmaka och bedöma ostar.

– En vanlig Svecia har en mognadsprocess på 8 månader, en stark på 14 månader. Sedan startar nedbrytningsprocessen vilket gör att vasslen försvinner, osten blir kristallisk och får en doft av smörsyra och ammoniak.

Wennberg tar fram ostborren och borrar sig in i mitten av osten.

– Den är lite hård, konstaterar han.

Så drar han ut borren och en bit av osten. Han har rätt. Osten har fin färg, men är smulig och luktar lite syrligt. Den är väldigt lik riven parmesanost.

Wennberg tar lite ostsmulor och stoppar i munnen.

– Den är riktigt stark och har bra arom, men har ett inslag av ammoniak. Den smakar faktiskt bättre än jag trodde - rena delikatessen, säger han och skrattar.

Så den är ätlig?

– Ja, om jag inte blir dålig nu.

Bosse Söderholm och undertecknad stoppar också lite smulor av osten i munnen.

Första reaktionen är att spotta ut dem. Om det beror på vissheten om ostens ålder eller bara att den är för stark, är omöjligt att säga.

– Ja, inte var den särskilt god i alla fall, säger Söderholm.

Så vad händer med osten nu?

– Först ska jag vaxa igen borrhålet. Sedan ska jag lägga på mer parafin och tvätta den med sprit, svarar Wennberg.

Därefter får den ta plats i ett kylskåp där den får ligga mörkt.

– Kommer det besökare till museet som vill se osten, tar vi förstås fram den, lovar Wennberg.