Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hans skulpturer var poetiska – Minnesord över Ingemar Aulin

Ingemar Aulin, 1945-2020. Ingemar Aulin, keramiker och skulptör, Stockholm och Leksand, har avlidit efter en tids sviktande hälsa. Han blev 75 år. Han efterlämnar hustrun Eva och syster Lisen med familj i stor sorg och saknad.

Ingemar växte upp i Leksand, men vistades i Råå hos sin mormor och morfar under alla

sommarlov. Som vuxen kom han att bo i Vasastan i Stockholm. Han hade verkstad och

var verksam både i Stockholm och i Leksand. Föräldrarnas ambition var att Ingemar

skulle utbilda sig till agronom, men det märktes redan på gymnasiet i Borlänge att

Ingemar framförallt var konstnärligt begåvad och ville ägna sig åt ett konstnärligt yrke.

Efter studenten gick Ingemar olika konstnärliga utbildningar för att sedan börja på

Konstfack 1970, där han först gick på linjen för textil, sedan keramik och glas och sista

året 1977 gick han på Skulpturlinjen.

Ingemar kom att arbeta heltid med sin konst. Ingemar var själv inte någon

marknadsförare men genom sin mor Ann Aulin, som öppnade en gårdsbutik ”Lillstugan”

i Leksand och genom keramikgruppen Kaolin på Hornsgatspuckeln i Stockholm fick

Ingemar en plattform och kontakter och kunde avyttra sina skulpturer och sin konst.

Ingemar hade under några år också verkstad på Själagårdsgatan i Gamla Stan

tillsammans med konstfackskamrater. En period fylld av trevnad och optimism. Under

vissa år hade han kvällskurser i keramik inom Studiefrämjandet.

Ingemar deltog i många utställningar; Avesta Art, Museet i Uppsala, Röhsska Museet,

Göteborg förutom många såväl separatutställningar som grupputställningar på Kaolin.

Han är representerad av Statens Konstråd. Han fick arbetsstipendier under flera år.

Ingemar och jag gick på Konstfack, keramik, tillsammans 1972-1976 och han var med

och startade Kaolin 1978.

Ingemar har under åren haft många olika uppdrag inom Kaolin och han har alltid varit en

hjälpande hand på många olika sätt. Han spred ofta skratt och glädje omkring sig.

Ingemars skulpturer handlade oftast om bilder knutna till landskapet som moln, kullar,

fåglar, träd och mycket annat som han gestaltade på ett fantastiskt, ömsint sätt.

Vi är många både inom och utanför Kaolin som kommer att sakna både honom och

hans poetiska skulpturer.

Våra tankar går nu till Ingemars hustru Eva och syster Lisen med familj.

För vännerna på KAOLIN, genom Ann-Sofie Gelfius