Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Han var nog Sveriges bästa och mest äkta cowboy – Minnesord över Folke Lisell

Folke Lisell, Rättvik, har lämnat oss 91 år gammal. Och tacksam ska vi vara att han fick finnas hos oss så många år och jag själv att fått vara med och uppleva så olika tidsepoker tillsammans med honom!

Så tidigt i unga år fått lära mig och även anförtrotts att ensam på kuskbocken köra turister till Hedsås Maria. För det mesta gick det bra. Att få följa med Folke till travstallet, ”det gamla” som vi än säger här i Rättvik, för att se honom frejdigt brottas med hästarna. Dom var inte lika väluppfostrade/avlade på den tiden, men inkörda blev dom. Det var lite mer ”Texas”!

När jag under några dagar tänker tillbaka på mina möten med Folke, med vilken jag även var arbetskamrat med i mina föräldrars slakteriföretag så slås jag av en sak: Skrattet/samtalen som fördes på hans speciella sätt och med det frejdiga kroppsspråket!

Folkes vandring igenom livet lär inte varit helt lätt i alla stunder. Strävsamt, tidiga morgnar och inte särskilt flärdfullt. Men det fylldes alltid av glitter i ögonen och nära till skratt.

Folkes olika eror satte sina positiva spår och hänger säkert kvar i bildminnet hos många som här läser. Travet förstås, arbetet på Fäboden i en blomstrande Rättvikspark, Utby ladugård och förstås i släden med alla turister. Tänk att kunna alla språk som han! Amerikanska, tyska, franska och kinesiska med flera, det kunde Folke. (förstå mig rätt).

Folkes gärning för Hembygdsvården och kulturen i Rättvik är av högsta dignitet, som han även prisats för. Där äntrade han varje år hästen i ”vandringen” på gammelgården för att mala säd. Men mest förstås, när han stolt red fram i det heligaste tåget av alla, kortegen på midsommaraftonen vilket skedde i mer än 50 midsomrar. Troligen en av de mest fotade ”filmstjärnorna” som spridits ut över världen ifrån vårt kära Rättvik.

Och kanske var det där som Folke kände sig som Gary Cooper, för lite var det så…. Folke var nog Sveriges bästa och mest äkta cowboy! ”Det ska vara lite mer Texas” kom det ofta ur Folkes mun. (Jämfört med lite mera Rock Roll som det ofta myntas idag) Å med det menade Folke, sätt lite fart, få nåt gjort och ha framförallt kul – nånting som ofta blir epokgörande!

Och för att bara dela ett av de speciella minnena som sätter fingret på saken. Min 40-årsfest, på den tiden med flertalet av deltagarna utifrån landet, så satt gästerna till bords i en robust dukad och lövad Utby lagård. Kupriks festliga Wook var vid tillfället relativt nyuppfunnen och glädjen stod högt i tak. Och tänk om man hade fotat alla gapande munnar när Gary Cooper (Folke) kommer inridandes på en välbyggd nordsvensk och stegrar sig mitt ibland borden. Och ur hölstret drar Folke pistolen (knallpulver) och utropar – Öj påd ôr folk nu sarä bi lite Vilda Western! Men bilden sitter där – once in a Life time.

Mer fasta handslag i hans stora hand och lite mer ”Texas” i himmelen, så blir det bra! Folke Lisell ska ha tack och vila i frid.

Per Mårthans Gärdebyn/Rättvik