Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Han kan få jättarna på knä

Ensam är stark och som liten kan man få jättarna på knä.
Fråga Tomas Engström, Säter, som är något av katten bland hermelinerna i STCC-cirkusen.

Annons

Med en budget runt fem miljoner kronor matchar han teamen som satsar sex gånger så mycket på en banracingsäsong.

Just nu går han som på moln och livet leker efter de två tredjeplatserna på Mantorp senast. Hur han firar? Med en veckas semester.

– Det har varit mycket hårt jobb ett tag. Men helgen på Mantorp var underbar. Vi fick inget gratis någon gång utan fick fightas hela vägen in i mål.

Den här säsongen gjorde han comeback i STCC efter att i fjol vunnit Camaro Cup.

– Vi hade bilen och alla grejor. Det gör att vi kanske kommer under en budget på fem miljoner i år.

Två gånger tidigare har han testat med att ha två bilar i stallet i STCC.

– Men det krävs enormt mycket pengar för mer personal och reservdelar. Kostnaden blir tre gånger så stor.

Tomas har varit proffs sedan 1999 då han debuterade i STCC med en Chrysler. Men bilsporten har han med sig hemifrån. Inte att undra på då pappa Leif en gång i tiden blev tvåa i gokart-VM med Ronnie Peterson som trea.

År 2002 var han nära att ta hem STCC-mästerskapet. I den sista tävlingen behövde han bara ta bilen i mål. Men då gick växelföraren sönder några varv från mål.

– Det var en av mina tyngsta dagar. När jag klev ur bilen och såg all publik vill jag bara gräva ned mig.

– Men det var nog en av mina bästa säsonger med tio pallplatser och året efter blev jag trea i mästerskapet.

Vad är det som driver dig?

– Det är jättekul fortfarande. Med den typ av bil vi kör blir det aldrig stopp på utvecklingen. Det finns hela tiden saker att fundera på, att förbättra och att testa. Det bidrar också till att det är roligt.

Men när det går tungt, som i början på säsongen?

– Jag vet att det går upp och ned i och med att jag hållit på så länge vet jag att det vänder förr eller senare.

47-åringen har rutin att falla tillbaka på. Sedan 1988 har han kört 302 race och har över 109 pallplatser.

– Det tycker jag är ett jättebra facit.

Hur länge ska du hålla på?

– Länge, länge, så länge det är roligt.

Åldern skrämmer inte eftersom det krävs rutin och prispallen i det senaste racet hade en medelålder på drygt 46 år. Det handlar bara om att hålla kroppen i trim med fysisk träning.

Rädslan då?

– Den dag du blir rädd är det dags att sluta, då är du en fara för dig själv och andra.

Den 18 juni är Tomas i gång igen på banan i Göteborgs hamn och snart är det dags att börja jaga sponsorer för nästa säsong.

– Det är det stora jobbet och då är det viktigt med färska resultat.

Sponsorarbetet har utvecklats från något som närmast var tiggeri till affärsmässiga uppgörelser.

– Jag har jobbat in mig hos en del och det gäller att de får något tillbaka på det de satsat.