Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han borde fått stol i parlamentet

I skuggan av att valdeltagandet gick över den för EU-parlamentet magiska 50-procentsgränsen för första gången så finns det också en dålig nyhet.

Annons

Personvalet nådde sin lägsta siffra någonsin. 1999 kryssade två av tre väljare, i år bara hälften. Ju fler som kryssar desto fler kandidater har chansen att klara personvalsspärren på 5 procent kryss från partiets väljare. Spärren finns som en dålig kompromiss mellan motståndare och anhängare till personvalet.

2004 såg väljarna till att två socialdemokrater längre ned på listan fick åka till Bryssel. Anna Hedh lyftes fram av S EU-kritiker och fackförbund och Åsa Westlund av SSU. I FP kryssades Maria Carlshamre in och petade Olle Schmidt.

2009 tog förre partiledaren Alf Svensson listettan Ella Bohlins KD-plats och i M var det Anna-Maria Corazza Bildt som såg till att Susanna Haby fick stanna hemma i Sverige.

I år var det bara en person som blev inkryssad som inte skulle ha fått plats om inte väljarna ändrat ordningen på listan.

Fredrick Federley drog längsta strået i ett trepersonersrace med sittande parlamentarikern Kent Johansson och utmanaren Kristina Yngwe. I fallet C vitaliserade personvalet hela partiet och räddade C till ett resultat som få bedömare trodde på bara veckan innan.

I övriga partier blev personvalet ett "gäsp" och "jaså". Personvalet är vid vägs ände. Partierna packar sina listor så att spärren ska göra det så svårt som möjligt att ändra det som den interna partilogiken bestämt.

Medierna fokuserar på det partitaktiska spelet och väldigt lite på vad de olika kandidaterna och vad de står för. Det samspelet är huvudorsaken till att intresset för att kryssa backar. Om varken partier eller medier tar personvalet på allvar, varför ska väljarna göra det?

Ska personvalet ha någon roll i framtiden behövs den drastiska åtgärden att helt slopa spärren. Lösningen kan vara som att göra som Finland, låta väljarna skriva en siffra för sin kandidat på valsedeln istället för att ha partivalsedlar.

Förutom att vi inte behöver vänta fem dagar för att få ett säkert valresultat så innebär det ett ökat intresse för personvalet, från partier, medier och väljare. Med slopad spärr så hade i år Johan Danielsson tagit Anna Hedhs plats för S. Linnea Engström hade tagit Max Anderssons plats för MP.

Vi hade ju aldrig pratat om vems plats kandidaterna tagit. De hade tagit sina egna platser, inte någon annans.

Menar Sverige allvar med personvalet så är det dags att i EU-parlamentet 2019 för första gången testa effekterna utan spärr. Det skulle demokratin, intresset för EU-valet och debatten må bra av.

Annons