Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallå, Lisa Harkman...

... DT/Mora Tidnings sommarvikarie, som har skrivit en C-uppsats vid Karlstad Universitet om hur en lokaltidning rapporterat om brott under 108 år.

Annons

Varför valde du det ämnet för en uppsats?

– Jag tycker att förhållandet mellan de pressetiska reglerna och vad som egentligen skrivs i tidningarna är intressant. Det brukar talas om att kvällstidningarna är de som tänjer på de pressetiska gränserna och därför ville jag undersöka hur det har sett ut och hur det ser ut för en mellanstor lokaltidning som inte är beroende av lösnummerförsäljning. Att det blev just Mora Tidning var egentligen en bekvämlighetsfråga, eftersom jag varit sommarvikarie hade jag bäst tillgång till MT:s arkiv. 

 

Var det som du trodde?

– Både ja och nej. Jag förväntade mig många namnpubliceringar på offer och förövare före andra världskriget men jag hade inte förväntat mig så detaljerade och ibland groteska skildringar av hur brottet begåtts.

Har tidningarna blivit ännu råare när det gäller att beskriva brott?

– Jag är ingen expert som kan uttala mig om tidningar överlag, men enligt min undersökning var rapporteringen råare förr. Namnpublicering av både offer och förövare var som vanligast före andra världskriget, då var det också vanligt med spekulationer. Den råa rapporteringen hade sin grund i att det ansågs vara förtroendeingivande att rapportera detaljerat om händelsen eftersom det visade på en ordentlig research.

Vilken är den största skillnaden idag jämfört med för hundra år sedan?

– Förr var spekulationer väldigt vanliga. Man kunde namnge både den man trodde var offret och den man trodde var förövaren. Det ser vi inte mycket av i dagens rapportering. 

Annons