Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Ericsson: Hur redo är vi för nästa stora brand?

Annons

Jag minns mörka moln vid horisonten. Inte som augustihimlens åskmoln, utan domedagsliknande. Vinden förde med sig askflagor och ett lager av aska och sot täckte snart hus och bilar. Jag minns den lukten av brand.

I månadsskiftet juli-augusti 2014 drabbades Västmanland och Bergslagen av en av de största skogsbränderna i Sveriges historia. Över tusen människor evakuerades från sina hem och i Norberg uppmanades invånarna att förbereda en evakuering. Planer togs även fram för att evakuera centrala Avesta.

Civilsamhället öppnade sina dörrar för medmänniskor. Hästar, nötkreatur och andra tamdjur hämtades gavs tillfälliga platser i stall och ladugårdar runt om i landet.

Frivillighetsorganisationer, lantbrukare och Försvarsmakten deltog i Räddningstjänstens insats tillsammans med franska och italienska vattenbombflygplan.

När eldens ursinnighet slutligen stävjats inleddes utredningar för att bringa klarhet i kommunernas och statens hantering av branden.

Vid ungefär samma tidpunkt som branden i Västmanland, men fyra år senare, hände det igen. Den här gången drabbades flera kommuner och regioner samtidigt av stora och extremt svårsläckta skogsbränder. Tillsammans var de nästan dubbelt så stora som branden i Västmanland. Dalarna var ett av de värst drabbade länen.

Temperaturer som svenska charterturister förväntar sig på Mallorca eller Rhodos återfinns inte längre bara i Medelhavsländerna, utan även i Sverige och Dalarna.

Ja, redan nu i februari (!) kom SMHI:s första rapporter om torrt fjolårsgräs och varningarna för gräsbränder kryper sakta men säkert uppåt i landet.

Nyligen presenterades också den statliga skogsbrandsutredning. Den övergripande bedömningen är att ”Sverige i dagsläget inte står tillräckligt rustat för att klara kommande stora skogsbränder”. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) har lämnat flera förslag på hur den svenska skogsbrandsberedskapen kan stärkas.

När de lokala räddningstjänsterna utrustas för släckningsarbeten i hus, lägenheter och bilar behöver staten ta ett betydligt större ansvar för helheten. Sverige är inte ett land förskonat från naturkatastrofer och skogsbränder.

Vad händer vid nästa stora brand, när de franska vattenbombplanen bekämpar egna skogsbränder? I nuläget är det till kommunernas krisledningsnämnder och räddningstjänstförbund som de boende får sätta sitt hopp till. Det är med Sveriges nya förutsättningar både orimligt och ohållbart.

De kommunala räddningstjänstförbunden står inte i dag nämnvärt bättre rustade jämfört med förra året. Och hur skulle de kunna göra det när skogsbrandsberedskapen länge har saknat resurser, utbildning och erfarenhet?

I kväll klockan 18:00 bjuder tankesmedjan Dalarnas Framtid till ett seminarium i högskolebiblioteket i Falun kring samhällets och hushållens krisberedskap.

Det är ett viktigt samtal. Frågan är nämligen inte om, utan när, Dalarna kommer att drabbas av nästa stora skogsbrand.

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Gustav Ericsson