Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunnar har följt sina egna stigar

Gunnar Karlsson är skogvaktaren som satt skogens sociala värde före det ekonomiska.

Annons

Han är också nykterist, tobaksmotståndare, blodstillare, "pendlare" och har ett genuint intresse för andra människor.

– Jag försöker alltid se till det goda hos andra i stället för att leta fel, säger den nyblivna Sunnansjöbon.

Den mångfacetterade personen "Gunnar Karlsson i Torsberg" har med åren blivit ett begrepp. Torsberg kan numera strykas efter att Gunnar med ålderns rätt flyttat till Sunnansjö med sambon Ingrid. Men huvudpersonen själv fortsätter att vara ett begrepp med sina skogskunskaper och andra färdigheter.

Som 13-åring började han arbeta i skogen och när han gick i pension var det som skogsvårdskonsulent. Däremellan finns ett långt arbetsliv med skogen och naturen i centrum, varav de sista 30 åren i Skogsvårdsstyrelsens tjänst.

– En bra relation till människor och natur är en förutsättning för att man ska må bra och känna harmoni, säger Gunnar Karlsson.

Han uttrycker sig som alltid eftertänksamt, ofta underfundigt och med små bokstäver. Men åsikterna är bestämda, något som både läsare av insändare och inte minst företrädare för skogsbolag fått erfara. För även om han som arbetsledare fått följa direktiven uppifrån, betyder det inte att han alltid samtyckt.

På 1960-talet fick han som exempel låta arbetarna bekämpa björkar med gift.

– Jag tyckte redan då att det var fel, men hade att lyda order. Samtidigt anlade jag i hemlighet egna björkbestånd...

I relationen till naturen finns också djuren med. Som bolagsskogvaktare på 1950-talet ingick uppdraget som jaktledare och fördelare av älgpassen. Själv såg han till att ordna ett pass långt bort i oländig terräng.

– När vi samlades på kvällen för att rapportera hade jag aldrig sett någon älg. Fast flera hade gått förbi mitt pass...

Dagens skogsbruk, där maskiner har ersatt en hel yrkeskår, innebär att avverkningar kan ske snabbt och effektivt. Skogen har blivit som vilken vara som helst. Och där tycker Gunnar Karlsson att något gått snett.

– Ska vi ha ett framtida skogsbruk går det inte att fara fram som i dag. Skogen är så mycket mer än en vara som ska ge största möjliga avkastning. Den har en social funktion och alla intryck som den erbjuder ger välbefinnande och i förlängningen hälsa.

För honom är valet enkelt. Antingen går man varsamt fram med känsla för naturen eller också är målet att tjäna maximalt med pengar på skogen. Alternativ två var det förhärskande redan på 1700- och 1800-talet då landet blev nästan rent på skog, berättar han. På 1900-talet var utvecklingen bättre, men nu ser han att orosmolnen på nytt har tornat upp sig.

Följden blir att människan "glömmer" skogens funktion som en hälsobringande miljö för kropp och själ. Gunnar Karlsson har inte glömt och tar sig själv som exempel på att det fungerar.

– När jag fick krångel med synen hamnade jag hos en läkare. Jag tillfrågades om mina mediciner och berättade att jag aldrig haft några. När läkaren sedan skulle leta rätt på mig i sjukvårdsregistret fanns jag inte med. Om fler insåg nyttan med att gå ut i naturen skulle landstinget spara mycket pengar.

Gunnar Karlsson lever som han lär. Han har också levt ett så giftfritt liv som möjligt och avstått från både alkohol och tobak, dock efter att ha provat på. När det gäller alkohol blev han avskräckt redan i tonåren på 1930-talet. Hans "far" (citattecknen förklaras på annat ställe) hade köpt ut en liter till midsommaren. Familjen skulle få gäster, bland dem en kvinna som var extra begiven på starka drycker.

Dagen efter, i dubbel bemärkelse, fick Gunnar syn på flaskan med en tredjedel av innehållet kvar.

– Jag bestämde mig för att smaka, men drack för mycket.

Med svårartad yrsel tog han sig ut i skogen och stannade där länge och väl. När han till slut nyktrat till återvände han hem.

– Det kändes så förargligt att jag blev helnykterist på kuppen.

Han slapp också obehagliga frågor om den tomma flaskan. Det som fick ut för det var den gästande kvinnan...

Den enda gång han rökt var under militärtjänsten. Av kamrater fick han rådet att röka en fimp och blossa på ordentligt för att bli sjuk och få ledigt någon dag.

– Jag gick till läkaren, men blev genomskådad. Han kastade ut mig så bryskt att jag ramlade och nästan slog ihjäl mig. Då förstod jag att det var livsfarligt att röka.

Tiden går snabbt i sällskap med berättaren Gunnar Karlsson. Innan DT:s utsända avrundar besöket nämner han sin förmåga att stilla blod.

– När jag var liten blev jag förbjuden att vara med vid slakt eftersom de inte fick ur blodet.

Sambon Ingrid vittnar om att han har kvar sin blodstillande förmåga. Hon skar sig nyligen illa i armen, men när Gunnar kom slutade blodet att rinna, övergick till någon enstaka droppe innan det upphörde helt.

Visst är han en mångfacetterad person, Gunnar Karlsson i Tors... Sunnansjö.