Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gjorde de sitt jobb?

Annons

I mordrättegångarna mot Thomas Quick var den normala tvåpartssitutionen mellan åklagare och försvar upplöst. Båda parternas målsättning var att Quick skulle dömas för mord till fortsatt rättspsykiatrisk vård; att de virriga, osannolika och motsägelsefulla berättelserna skulle bli trodda.

Domstolarna höll med båda. Några överklaganden blev det förstås därför heller inte och inga rättegångar i högre rätt.

Många glömmer bort att en av rättegångarna faktiskt hade ett ifrågasättande inbyggt i domstolsförhandlingen. Den mördade pojken Johan Asplunds föräldrar använde sitt målsägandebiträde till att starkt kritisera förundersökningen. Quick dömdes för mord i alla fall.

Resningsprocesserna har skjutit in sig på åklagarsidans utredningsmetoder, underlåtenheter och eventuella tjänstefel. Åklagaren ska noga pröva också det som talar mot den åtalades skuld. Utredningarna som föregått de resningsbeslut som hittills avkunnats är skoningslösa på denna punkt. Åklagaren skötte inte detta uppdrag.

Men nu reses också kritik mot hur domstolarna fungerade. Det är DN:s inflytelserike debattör Maciej Zaremba som påminner om vad det faktiskt står i rättegångsbalken:

"Rätten skall också se till att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver...". I JK-rapporten Felaktigt dömda från 2006 förklaras djupare vad detta betyder: "Domstolens första roll är att från rättssäkerhetssynpunkt kvalitetssäkra brottsutredningen. När så inte skett är det alltså domstolen som bär ansvaret för denna brist".

Att förundersökningen är tendentiös, manipulerad eller ofullständig betyder inte att ansvaret för detta bara ligger på förundersökningsledaren, åklagaren. Det är domstolen som har "ett slutligt ansvar för att brottsundersökningen är fullständig och således även det som omfattas av åklagarens ansvar".

Ingenting tyder på att domstolarna ifrågasatte sitt underlag för domarna mot Quick, trots att det hade extremt ovanlig karaktär.

Resningsprocessen bör fortsätta utan att störas av en kommission som granskar vad som hände under de galna åren på 1990-talet. Men när resningarna är klara måste också domstolarnas funktionssätt undersökas, gärna av en kommission.

Att debatten nu handlar om utifall domstolarna lever upp till rättegångsbalkens bokstav är mycket allvarligt för allmänhetens förtroende för rättsväsendet.

Annons