Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Genom mikroskop och teleskop

Mikroskopiska bilder av celler kombineras med storslagna himlakroppar i Minako Masuis bildvärld.
Just nu visas hennes unika grafiska bilder tillsammans med Horisho Koyamas skulpturer i Rättviks konsthall.

Annons

Både Minako Masui och Hiroshi Koyama är födda och uppvuxna i Japan men i dag bosatta i Skåne. Masui i Malmö och Koyama i Broby.

Koyama lockades hit i slutet av 80-talet av dens svarta diabasen, stråken av magman från jordens inre i graniten, som är unik för Sverige. Masui kom till Sverige 1962 och utbildade sig på Grafikskolan Forum i Malmö 1984-89. Hon har samarbetat med Jordi Arkö, konstkonsulent i Dalarna, vid ett flertal tillfällen. För två år sedan fick hon Arkös stipendium och medverkade i våras i grupputställningen Moment med åtta svenska grafiker utvalda av Arkö. I våras gästade utställningen Meken i Smedjebacken.

I Rättvik visar Minako Masui monotyper, grafiska bilder i flera lager som bara finns i en upplaga. Grunden är fotopolymer, där man för över en digital bild till en ljuskänslig plåt, resultatet blir ett djuptryck. Ovanpå fotopolymerna gör hon tillägg med etsningar och torrnål.

I bilderna samsas det monumentala med det subtila. Bilder av ett oändligt kosmos tillsammans med cellformer - som de ser ut genom ett mikroskop.

Masui arbetar i en konsekvent hållen färgskala med kalla undertoner, gult, blått, grönt som håller samman serien. Men färgerna är underställda det svarta. I svärtan finns figurerna, formerna och inlånade bilder av interiörer, stadsbilder och landskap.

I samtliga verk finns öppningar. Portaler, dörrar och stegar. Ingångar som leder till hemliga rum och världar.

Hiroshi Koyamas skulpturer som visas mitt i rummet i konsthallen har ett grafiskt uttryck som kopplar till Masuis monotyper.

Verket Sabi omfattar 88 mindre kvadratiska skulpturer. I Rättvik visar han ett urval. I verken har han utgått från en svart kvadrat i diabas där han redovisar ytan som legat i öppen dager och exponerats för väder och miljö. Vissa ytor har naturligt färgats gula, andra gröna eller röda. I ytan har han skurit ut öppningar, dörrar. Den skrovliga ytan står i fin kontrast mot den mattpolerade diabasen och sockeln av rostad metall.

I ytterligare två skulpturer låter han diabas möta metall. En kungatron där han leker med polerade och råa ytor, en konstruktion där vatten droppas ned på en plåt och hålls samman av en ring av diabas. Till synes enkla verk som bygger på en mästerlig känsla för komposition och balans.

Annons