Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gemenskapen ingen självklarhet

/
  • Julnatten 2010 i byn Forsen, en vintertavla jag gärna drar mig till minnes, särskilt om den kanske bli snöfritt i år.

Annons

En dag som denna är det oundvikligt att tankarna går till människor för vilka gemenskap runt julbordet inte är någon självklarhet. Eller för människor som helst såg att julen kunde hoppas över i år eftersom sorgen över en kär anförvants bortgång smärtar som värst när ljusstakar och julgranar tänds hos grannarna. Jag tänker bland annat på familjen och andra anhöriga till 44-åringen i Ludvika som misshandlades till döds på öppen gata för en vecka sedan. Det hedrar invånarna i Ludvika att så många ställt upp i de manifestationer som följt på den fruktansvärda händelsen.

Oavsett vad vi inombords bär på för minnen och upplevelser sedan förra julen, är det likväl julafton i dag. Det är årets största hemvändarhelg med många tusen möten och kära återseenden. Personligen hade jag sett fram emot jul som den i fjol, då byn Forsen var klädd i den vackraste vinterdräkt. Men med sex plusgrader i sent i går eftermiddag insåg jag att årets julafton inte kommer att erbjuda samma Jenny Nyström-tavla. Men vädret får inte ändra på traditionerna, möjligen vissa förutsättningar. Många av oss har ju upplevt flera julaftnar med barmark, så vi vet att ha anpassningsförmåga.

Jag tänker förstås på den tidiga juldagsmorgonen och traditionen i Björbo med tusentals marschaller som ska tändas vid gårdar och längs vägar. Utan snöplogkanter längs byns vägar och snöhögar på gårdstunen, krävs andra arrangemang för att ljusen ska göra sig rättvisa. Grannarna Ivan och Karin satte upp sina käppar längs byvägen tidigare i veckan och riskerar nu att få göra om proceduren om snön smälter och "störarna" i stället måste slås ned i marken.

Värre är det förmodligen för de Björbobor som satsat på tillverkning av islyktor inför årets julnatt. Blir det för många varmgrader är det risk att de smälter bort innan de hunnit lysa upp den mörka och tidiga juldagsmorgonen. Vi tänder nämligen våra marschaller prick klockan 02.00 på morgonen, någon minut efter att samhällets gatubelysning släckts och fått oss ljuständare att treva efter ficklampor och tändstickor för att upprätthålla den hundraåriga traditionen. Det är fantastiskt att den fortsätter, generation efter generation. Det kanske beror på alla de möten som sker under nattvandringen. Otvungna möten längs vägen slutar inte sällan hemma hos någon bekant man inte träffat sedan förra julen. Det är en gemenskap ingen vill förlora.

God Jul, kära läsare!

Mer läsning

Annons