Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gamla soptippar kan vara farliga

I Dalarnas län finns drygt 300 nedlagda kommunala avfallsdeponier, de gamla soptipparna. Där slängdes allt i en enda röra.

Annons

I dag kan en nedlagd deponi vara en fara för din hälsa eller ett hot mot miljön. 81 av tipparna kan vara så farliga att de är en stor risk och måste utredas mer.
I Dalarna finns 3600 potentiellt förorenade områden. De giftigaste, gruvavfallslagren är kända och bland annat Falun och Saxdalen är efterbehandlade. I Falun pågår just nu en 60 miljonerssanering av den gamla gasverkstomten.
Länstyrelsen har i årtionden systematiskt arbetat med ett kartläggningsjobb och nu är fem års kartläggning av gamla soptippar i hela Dalarna genomförd enligt Naturvårdsverkets MIFO-modells första fas.

Under 2006-2008 utfördes ett inventeringsprojekt vid totalt 212 nedlagda kommunala deponier i tio kommuner och nu har resterande dalakommuner; Avesta, Vansbro, Malung-Sälen, Älvdalen och Rättvik, genomfört sina.
Dessbättre har ingen gammal soptipp klassats i allra högsta riskklass, riskklass 1.
Genom dessa två inventeringsprojekt har totalt 282 soptippar inventerats och riskklassats. Av dessa har 81 objekt fått riskklass 2 och det är om dessa denna artikel handlar om. Här vill nämligen länsstyrelsen att kommunerna genomför miljötekniska markundersökningar enligt MIFO fas-2 för att utreda föroreningssituationen, spridningsförutsättningar och behovet av vidare undersökningar/åtgärder.

Äldre deponier med hushållsavfall innehåller ofta avfall av mycket varierande slag och består förutom den organiskt nedbrytbara fraktionen av föroreningar som har sitt ursprung i hushållens användning av bland annat lösningsmedel, färg, rengöringsmedel, insektsmedel, vitvaror, bildelar mm.
Dessa deponier kan med stor sannolikhet innehålla tungmetaller i form av bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink, närsalter samt organiska föreningar i form av aromatiska kolväten och organiska klorföreningar. Om förbränning av avfall har förekommit kan även polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och dioxiner förekomma. Aska från förbränning av hushållsavfall innehåller ofta även höga tungmetallhalter.
Av Naturvårdsverkets analyser som utförts på lakvatten från deponier med hushållsavfall kan man sluta sig till att de flesta deponier innehåller ämnen vars farlighet bedöms som hög eller mycket hög.