Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gabriel Ehrling Perers: Vägen till ett bättre samhälle går fortfarande genom politiskt engagemang

Artikel 3 av 6
Valets stora frågor
Visa alla artiklar

I år är det 100 år sedan den svenska demokratins genombrott. Hösten 1918 drev den liberale statsministern Nils Edén, i kraftfull allians med Hjalmar Branting (S), fram besluten som gav kvinnor och män lika rösträtt i valet 1921. 30 års kamp var till ända.

Folkrörelserna blomstrade: Folkhögskolor, studiecirklar och politiska partier hjälpte barn till arbetare och bönder att bryta igenom vallar som hållit tidigare generationer tillbaka.

Min familj är i allt väsentligt en produkt av dessa rörelser. Utan föreningsmöten, kurser (och danser) hade mormor och morfar aldrig mötts, inte mamma och pappa heller för den delen – och jag aldrig funnits. Att jag är evigt tacksam är ingen överdrift.

Hemma på vinden vilar morfars handlingar från det sedan länge insomnade kommunalfullmäktige i Folkärna. Där finns mormors dokumentation av alla studiecirklar. I praktiken ett eget litet folkrörelsearkiv. Älskade Ann-Marie och Svens påminnelse om att det är viktigt att bry sig.

I valtider påminns vi om att demokratin utvecklas. Ständigt byggs det om. Vare sig vi vill det eller inte. Förändring är sällan lätt.

Alla som bevakar kommun- och landstingsfullmäktigen slås av hur stora de politiska organisationerna blivit. Jag tänker ofta på en fin text av ledarredaktionens krönikör Lena Lönnqvist, som berättade om hur hennes mor var den enda anställda i dåvarande Grytnäs kommun.

Hon cyklade hem till kommunalnämndens ordförande och grävde fram bokföring, mantalslängder och protokoll ur kökssoffan.

I dag är de flesta kommuner den största arbetsgivaren i området. Tusentals människor ska hållas i arbete, fås att följa lagar och ha lön på kontot.

Samtidigt har nog komplexiteten i de politiska problemen växt än fortare. Världen hör ihop mer än någonsin, men fortfarande sitter där en fritidspolitiker i Dalarna och läser handlingar inför nästa nämndmöte.

Även när jag går hårt åt politiker så är det därför med kärlek. Inte till dem som personer, men till demokratin. Jag förstår att det inte är enkelt.

Jag avundas verkligen inte ansvaret. Men vad är egentligen alternativet till höga förväntningar på våra politiker?

100 år efter Edén och Branting så har politik fortsatt stor betydelse för våra liv. Och vägen till ett ännu lite bättre samhälle går alltjämt via krav, engagemang, föreningsarbete och fullmäktigemöten.