Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gabriel Ehrling Perers: Om detta må även nästa generation berätta

Artikel 4 av 17
Dalaungdomar i Förintelsens spår
Visa alla artiklar

Annons

Hur mycket vi än försöker så undkommer vi den aldrig.

Historien.

I fäders (och mödrars!) spår för framtids segrar bär den oss. Via Engelbrekt på Stora Torget i Falun, som talar för sturskt skepticism mot centralmakten, till minnesstenen i Brunnbäck där dalkarlars pilregn drev dansken ner i älv'a. Genom Dan Anderssons och Kerstin Heds dikter om slit och strävan hos arbetare och bönder. Den ger mening.

Men historien är också ett ok. En sorgsen gråt som aldrig tystnar. Det måste den få vara. Utan det mörka – utan smärtan, skulden och skammen – kan vi aldrig fullt ut begripa vad det innebär att vara människa och leva i ett samhälle.

Det var 1997 som landets politiker, med dåvarande statsminister Göran Persson (S) i spetsen, bestämde sig för att på allvar ta berättelserna från Förintelsen in i klassrummen.

Då gick jag i Fors skola och än i dag känner jag något särskilt i kroppen inför formuleringen "Om detta må ni berätta". Det var också titeln på den bok om Förintelsen som sedan 1998 utgetts i 1,5 miljoner exemplar.

Den inledande informationsinsatsen ledde snabbt till insikten att arbetet måste ske kontinuerligt. 2003 invigdes statliga Forum för levande historia som hjälper oss att göra just detta. Att hålla historien levande. Att inte låta det tillsynes ofattbara – eller ambivalens inför Sveriges "neutralitetspolitik" under kriget – stå i vägen för de lärdomar som väntar när vi konfronteras med historien.

Vi ska göra det outtröttligt. En generation i taget!

Just nu befinner vi oss i en tid då de sista människorna som själva kan förmedla egna upplevelser från det helvete som var Förintelsen är på väg att lämna oss. Det får deras berättelser aldrig göra.

Det finns många folkmord i mänsklighetens historia. Vart och ett förfärligt. Men det faktum att Förintelsen är oss nära, både historiskt och geografiskt, gör det särskilt viktigt att studera.

Att "förstå" att sex miljoner judar mördades – att homosexuella, funktionsnedsatta, meningsmotståndare, polacker, ryssar och tyskar med "fel" hudfärg också förföljdes, mördades och kastades i ugnar – är förstås oerhört svårt. Ändå ska vi försöka. Inte minst då det hjälper oss att se klart på mänsklighetens andra grymheter, som det kommunistiska förföljandet och massmördandet av människor som inte ansågs passade in i det blodröda politiska projektet.

När läraren Kaija Holmgren, som tagit många dalaungdomar på folkbildningsresor i Förintelsens spår, frågade om tidningen ville berätta om den resa som då stundade tackade jag ja direkt. Och redan vid det första förberedande besöket i klassen bestämde jag mig för att bjuda ungdomarna att skriva själva. För om detta må även nästa generation berätta.

LÄS ÄVEN:

Fler ledare och krönikor av Gabriel Ehrling Perers

Annons