Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gabriel Ehrling Perers: "Januariavtalet" är fullt av liberala reformer – nu måste blåslampan fram så att Löfven levererar

Artikel 98 av 105
Valet 2018
Visa alla artiklar

Annons

Som försmådda älskare i en italiensk opera äntrade de en efter en riksdagens talarstol för att sjunga ut sin ilska och förtvivlan över den kärlek som flytt.

Ylande beskrev Jonas Sjöstedt (V) hur han fått trohetslöften från Löfven (S). Alla visste dock att avtalet bara var "minnesanteckningar". På det sätt som den som blir lämnad gärna ropar från fönstret att den som går inte kommer att klara sig menade Sjöstedt att regeringen vid "många tillfällen" kommer att behöva V:s mandat. Han förmådde dock inte nämna ett enda.

Eldfängt argumenterade Ebba Busch Thor (KD) att V visst skulle påverka regeringens politik, trots att mandaten inte behövs. När hon själv var på väg att bli minister skulle dock SD inte ha någon som helst inflytande, trots att partiets mandaten krävdes i varje avgörande omröstning.

På sedvanligt mästrande staccato menade Ulf Kristersson (M) att det var demokratiskt tvivelaktigt att anstränga sig för att politiska motståndare (SD) inte ska kunna forma politiken. En vecka tidigare hade han försökt kränga ett avtal om att stänga SD ute...

Vackert var det inte.

Jimmie Åkesson anklagade i sin tur Annie Lööf (C) för att bära en symboliskt röd kavaj. Angreppet var oväntat då alla andra såg att den hade samma färg som SD-ledarens slips: lila.

Rösterna räknades och historiens krångligaste regeringsbildning var över. På vägen ut längtade nog alla mest efter helg och vila, särskilt välförtjänt så talmannen Andreas Norlén.

Men för C och L är det nu det börjar. Det framförhandlade 73-punktsprogrammet är bra och innehåller flera stora segrar för Annie Lööf och Jan Björklund. Men det är så klart förståeligt att upplägget, med en S-MP-regering som ska driva en i hög grad liberal politik, ger upphov till viss förvirring och frustration.

Reaktionerna har så här långt sett ut ungefär så här:

Från vänster: Ramaskri! Vad är det här för något? Det är ju värre än under Fredrik Reinfeldt!

Från mitten: Glädjetjut! Är det här ens sant? Hur gick S och MP med på det här? Högsta vint på chokladhjulet! Men är det kanske för bra för att vara sant?

Från höger: Mummel... Hur i hela friden fick C och L igenom det här? Bäst vi ryar om Sjöstedt!

Ja, M och KD:s kritik har så här långt mest gått ut på att S egentligen inte vill genomdriva reformerna. Att det, som Kristersson (M) beskrev det inför statsministeromröstningen är bättre att en regering som känner entusiasm gör det.

Det är ett minst sagt intressant läge i svensk politik. Låt oss därför titta närmare på innehållet i det så kallade "januariavtalet".

Lägre skatter

Centralt i överenskommelsen är en omfattande skattereform där partierna spikar att den för produktiviteten hämmande "värnskatten" på de allra högsta inkomsterna ska bort. Alla löntagare kommer därefter att behålla i alla fall hälften av en löneökning – en högst rimlig princip!

Företagsbeskattningen ska också göras mer gynnsam, särskilt för små och medelstora företag. De omdiskuterade 3:12-reglerna för vinstuttag med lägre beskattning förenklas.

Arbetsgivaravgifterna, som S så sent som under valrörelsen ville höja, ska sänkas. Skatten på pension sänks (och pensionerna höjs).

Särskilt välkommet är att det i avtalet anges att principen för alla förändringar på skatteområdet ska vara så kallad "grön skatteväxling", så att skatterna bidrar till att fasa ut miljöskadlig verksamhet.

Bevarad valfrihet – och LSS

Överenskommelsen slår fast att valfriheten i välfärden är här för att stanna. Alla planer på (v)instbegränsningar stoppas i malpåse. Friskolelever landet över drar en lättnadens suck. Det gör också alla assistansberoende och deras anhöriga, då programmet skjuter S-planerna på kraftiga besparingar i LSS i sank.

Bättre skola och fungerande integration

Det är så klart lite speciellt att MP och L, de två stora antagonisterna på skolområdet de senaste mandatperioderna, nu förenas bakom en gemensam plattform. Men döma av det som finns skrivet har L tagit storslam.

Alla skolor som vill ska kunna sätta betyg redan från årskurs fyra. Den obligatoriska grundskolan utökas från nio till tio år. Mobiltelefoner förbjuds som huvudregel i klassrummen (lärare och rektorer får i stället besluta om undantag). Lärarutbildningen görs om och det blir stopp för nya religiösa friskolor. Lärarassistenter ska lasta administration från en pressad lärarkår. Skolinspektionen ges också utökade möjligheter att stänga skolor som inte når målen, både offentliga och privata.

Välkommet är också att studiestödet förändras så att det blir lättare att vidareutbilda sig eller skola om högre upp i åldrarna.

På integrationsområdet märks flera satsningar för att snabbare få invandrare att lära sig svenska och få ut dem i arbetslivet. Det kontroversiella L-förslaget om språktest finns inskrivet.

De tuffare kraven på invandrare åtföljs också av generösare möjligheter till familjeåterförening. Det är inte bara bra för integrationen, utan också högst medmänskligt.

Lättare att leva och verka på landsbygden

Programmet innehåller kraftfulla markeringar om den privata äganderättens ställning på landsbygden och framför allt i skogen. MP:s inflytande ser även på detta området ut att minska radikalt.

Programmet innehåller också sedvanliga löften om bredbandssatsningar och förbättrad statlig service på landsbygden. Det blir också ett uttryckligt stopp för myndighetsflyttar till Stockholm. På sikt ska riktningen bli den omvända.

Särskilt välkommet är att det äntligen görs en förändring av strandskyddet så att det blir lättare att bygga i attraktiva lägen.

Strukturreformer på arbets- och hyresmarknad

Det satt långt inne för S, men nu finns svart på vitt löftet om förändringar av lagen om anställningsskydd. Undantagen i turordningsreglerna ska bli fler. I gengäld ska tryggheten för dem som har visstidsanställningar öka något, vilket är en rimlig liberal eftergift.

Det ska också bli ett slut för de uppmärksammade "kompetensutvisningarna".

Övergripande ska reformer på området styra mot så kallad "flexicurity" där minskad anställningstrygghet växlas mot förbättrade ekonomiska förutsättningar för omställning till annat arbete.

Fri hyressättning ska införas för nybyggnation. Välkommet är också krafttag mot den djupt omoraliska handeln med svarta hyreskontrakt.

... och en hel del tokerier

Planerna om en ny höghastighetsjärnväg mellan landets tre största städer, som sedan länge borde ha skrotats till förmån för mer realistiska investeringar, rullar tyvärr vidare. Om den någonsin når en slutstation så räkna med att den blir väsentligt dyrare än tänkt.

Kolossen Arbetsförmedlingen ska "reformeras i grunden", utlovas i dokumentet. Men C:s tro att ett valfrihetssystem här ska göra underverk är en naiv förhoppning.

L:s trötta käpphäst om att ta bort den så kallade "flyttskatten" ser tyvärr också ut att bli verklighet. Detta genom att reavinst kan skjutas upp utan ränta.

"Januariavtalet" säger så klart mer om vad S och MP ger upp än vad de får, men är helt klart en framgång för de liberala partierna. Men nu vill det till att Löfven håller vad han lovat, och att det inte tar för lång tid. För var så säkra: Regeringsförklaringen kommer knappt att vara över innan M och KD börjar påstå att "inget händer".

Även S skulle lida svårt om allt föll samman. Då skulle sannolikt blockpolitiken återuppstå fortare än någon hinner ropa nyval. S har förstås stora betänkligheter kring flera av reformerna som sådana, men vill bygga långsiktiga förutsättningar för samarbete med de liberala partierna.

Alla inblandade har incitament för att samarbetet ska lyckas. För de liberala partierna handlar det dock i stor utsträckning om tid. Den är, som det brukar heta på engelska, of the essence. Så nu måste den liberala blåslampan fram så att ekipaget sätts i rörelse.

Det är val igen senast 2022.

LÄS ÄVEN:

Fler ledare och krönikor av Gabriel Ehrling Perers