Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gabriel Ehrling Perers: Både GAL och TAN framåt när traditionell höger och vänster backade

Artikel 71 av 92
EU-valet i Dalarna 2019
Visa alla artiklar

Annons

Sett till kontinenten i stort blev Europaparlamentsvalet 2019 ännu ett i raden av exempel på hur väljarna fjärmar alltmer från den traditionella höger-vänster-skalan.

Som väntat backade både socialistgruppen S&D (där S ingår) och konservativa EPP (där M och KD ingår). Fram gick det i stället på bägge ändar av det som populärt brukar kallas GAL-TAN-skalan (grön-alternativ-liberal kontra traditionell-auktoritär-nationalistisk).

Den gröna gruppen går framåt. Liberala Alde likaså, även om den framgången främst är en följd av att den franske presidenten Emmanuel Macrons parti nu kommer in i parlamentet och ansluter till gruppen.

De invandringskritiska, EU-skeptiska, nationalistiska och högerpopulistiska partier som utgör motpol i synen på EU:s utveckling gick fram även de.

Notabelt är att de gröna och de liberala tillsammans blir klart större än socialistgruppen och ser ut att samla nästan lika många mandat som konservativa EPP. Det kommer att få betydelse i ett parlament där de två traditionella jättarna inte längre kan gå ihop för att bilda egen majoritet i omröstningar.

Teoretiskt är det förstås möjligt att de konservativa bygger en allians med populistiska och nationalistiska partier. Men bland de partierna är splittringen väsentligt större än i parlamentets övriga grupper och det är ännu för tidigt att säga exakt vilka partigrupperingarna blir och hur maktproportionerna kommer att se ut.

Med få undantag ökar valdeltagandet över hela kontinenten. Undantaget Storbritannien landar det totala på drygt 50 procent. I Sverige ökar det till 53,3 procent. Väljare som tidigare struntat i att rösta gör det, och i hög grad på partier som liknar Sverigedemokraterna. Det mobiliserar i sin tur liberalt sinnade väljare som känner att den europeiska gemenskap de tagit närmast för givet inte alls nödvändigtvis är det.

I kraft av erfarenhet och etablerade allianser i parlamentet, samt relativ avsaknad av stora uppslitande inre konflikter, kommer gröna och liberala krafterna att kunna betyda mycket i EU-politiken den kommande mandatperioden. Särskilt tungt faller ansvaret på den liberala gruppen som ser ut att bli kungamakare.

Nu gäller det att använda den tiden väl.

Man ska inte i onödan demonisera de populistiska och nationalistiska krafter som nu växer i Europa. Men bland dem som i dag gick fram finns krafter som är långt mer oroande och obehagliga än den blandning av välfärdspopulism, "invandringskritik" och ren rasism vi sett och ser i de nordiska länderna.

I ett sådant läge måste de partier, politiker och väljare som tror på EU stå upp för det. Och framför allt utveckla samarbetet för att möta de problem som föder populismen.

Utöver de för hela världens framtid angelägna frågorna om miljö och klimat handlar det om att stävja extremism och terrorism, bekämpa internationell brottslighet och hitta bättre sätt att hantera invandringen till Europa.

Det vill säga problem och utmaningar som alla är lättare att hantera om europeiska länder gör det tillsammans i EU. Det är själva meningen med föreningen. Fred och frihet inom unionen, klokt, ansvarsfullt och effektivt agerande i omvärlden, samt idoga försök att göra livet bättre för oss som har turen att bo i Europa.

Annons