Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fridah: Vi imiterade skittråkiga artister

Annons

"Vill du se Emilia på Stockholm Jazz Festival på tisdag?" löd sms:et. Och plötsligt blev det 1998.

Emilia hade breakat med Big big world och var störst. På roliga timmen i klassen sjöng jag – som i övriga fall var världens blygaste och tråkigaste barn – karaoke till hitten i svart klänning, svart peruk och basker och sedan kom någon kille som skulle vara Markoolio och mest sprang omkring i fiskehatt och fick stående ovationer för att han var "så jäävla rolig!" och förstörde allting.

Roliga timmen var komplicerad. Man skulle vara någon som ingen annan redan varit, men man kunde inte vara helt indie och välja en artist som ingen hört talas om. Det här var mellan 1998 och 2002 och jag och mina vänner höll upp ett bra tempo och lyckades riva av alla från Aqua till Las Ketchup. Däremellan var det Emilia, Britney, Spice Girls, Bubbles, Hanna Hedlund, Shebang, Cher (!) och Atomic Kitten.

Allt gick till på samma sätt: Man bestämde vem man skulle vara, frågade några kompisar om de ville vara "bakdansare" så man slapp stå där själv och så bestämde man koreografin (tre minuters V-steg). Jag har inget minne av att jag varit dansare, jag skulle vara stjärnan, annars fick det vara. En gång hade jag min bästis med mig när jag var just Emilia. Hennes roll var att gå fram och tillbaka över mattan i klassrummet och titta ner i golvet medan jag bölade "miss you muuuch". Jag var så himla generös.

Jag vet inte hur många bråk jag och mina vänner hade om vem som skulle vara bakdansare och vem som skulle vara stjärnan, och var det värt det? Nej. Om sanningen ska fram så imiterade vi ju skittråkiga artister. Vi var bara de mest intetsägande av popprodukter. Fatta hur mycket roligare det hade varit om jag hade kört "en egen tolkning" av min barndomsfavorit Babyland av Stefan Sundström, mitt på blåa Åkerö skola. Eller om jag och någon kompis gjorde typ t.A.t.U.

Jag hoppas så mycket att dagens tioåringar gör lite roligare artister än jag. Ikväll när jag ser Emilia ska jag få alla tredjeklassare att genom telepati inse att de borde ge sina kompisar en show av Kleerup, Lily Allen, Le Kid, The Hives, Mika eller Rebecca & Fiona nästa fredag. För ärligt talat, är vi inte alla lite småtrötta på Eric Saade?

Annons