Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fridah Jönsson: Jeansstorlekarna är förtryck mot kvinnor

Annons

Det är i den fjärde provhytten jag är på väg att börja gråta. Jag är genomsvettig och trött och vill bara lägga ner detta projekt. Jag har bävat i en månad och bestämt mig för att rycka bort plåstret snabbt och smärtfullt, så jag befinner mig i Vällingby city för den obarmhärtiga aktiviteten Köpa Jeans.

Och när jag står där på KappAhl och plötsligt inte kommer i deras MAGIC JEANS så tänker jag "men hur många jeans kom Geri Halliwell i?" och försöker tänka tillbaka på vad min number one fave Ginger Spice brukade ha på sig. Union Jack-klänningar, korsetter, bodies och högmidjade shorts, inser jag när jag tänkt efter ett tag.

Vad stod nu Geri och de andra spisatöserna för nu igen? Just det, "females coming together and we can do it and doing it for the other girls out there and... bla bla", som hon uttrycker det i dokumentären Giving you everything. Och vad hade hon då för kläder? Jo, typ allt utom jeans.

Jag börjar bli mer och mer övertygad om att klänningar och kjolar är symbolen för kvinnlig frigörelse. Att jag kan tillbringa kväll efter kväll med att äta choklad och ostbågar och sedan ha på mig en röd prickig högmidjad vid kjol som inte sitter åt någonstans är, sorgligt nog, revolutionerande.

Ett par jeans innebär följande för någon med min kroppsbyggnad, min matsmak och min IBS-mage: Man måste svälta sig i minst tre veckor och gå på något vidrigt gym och sedan kommer man ändå knappt ner i ett par byxor som man köpt för tusen spänn, som man hellre kunde ha köpt godis och pasta och böcker för. Detta gör man alltså endast för att omgivningen ska tycka att man ser bra ut.

Jag börjar se kjolar och klänningar som ett politiskt ställningstagande. Jag tänker att NEJ, jag tänker inte sluta äta makaronstuvning för att patriarkatet säger att jag ska begränsa min egen vilja till andra, NEJ, jag tänker inte stänga in my wide ass i ett par 27:or med low waist för att män på höga positioner i modeindustrin bestämt att kvinnor ska göra det, NEJ, jag tänker inte slänga mina älskade Marabou-kakor för att jag ständigt förväntas vilja förändra min egen kropp.

Kära medsystrar, dissa jeansen, patriarkatet, utseendehetsen och bantningsnormen. Haka på mig och Geri istället, vi har så mycket roligare.

Annons