Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Frälsningsarmèn firar 120 år

Frälsningsarmèns eld brinner fortfarande i Falun - trots att man sen några år inte har något eget tempel att gå till. Nu rustar man inför helgens 120-årsjubileum.

Annons

Frälsningsarmèn har haft sina lokaler på olika ställen i stan genom åren.

Men det började alltså 1892.

Pionjär var en fanjunkare Öhrn, som sålde stridsropet. Han fick snart sällskap av kaptenerna Ringkvist och Sjögren och löjtnanten Andersson. Kåren bildades.

Till att börja med hade man sin lokal i sommarhemmet Villan.

Sen dess har man flyttat runt.

Frälsningsmöten har hållits på olika ställen i stan, men oftast har man haft sitt tillhåll nära ån.

I 50 år höll man till på Östra hamngatan, men tvingades bort när huset skulle rivas.

Den senaste fasta punkten var Johanneskyrkan.

Nu har man sina möten i Riastugan.

Men jubileumsmötena kommer att hållas i Centrumkyrkan.

– Ja, Ria är för litet. Det kommer mycket folk utifrån, säger Christina Brodin Johansson, en av kårens mest hängivna soldater.

Den största händelsen i Falukårens historia inträffade redan 1909.

Då kom generalen William Booth, som grundade Frälsningsarmén, på besök och mer än 3 000 personer mötte honom vid järnvägsstationen.

Kvällsmötet, där Booth hade huvudrollen, samlade stadens prominens och enligt tidningens reporter - den legendariske Arne Montan - sa Booth:

– Min uppgift är att utvinna och förädla malmen i de grå bergen.

Frälsningsarméns sociala arbete är viktigt - också i Falun.

Den tappra lilla soldatskaran som är aktiv i Falun är ute på gågatan och sjunger och samlar in pengar, som sedan delas ut (i form av matkuponger) till behövande.

– Hjälpbehovet är stort. Oftast är det ensamstående mammor som kommer och ber om hjälp. Och vi försöker hjälpa så många vi kan.

– Vi kan hjälpa, tack vare givmilda människor som lägger en slant i våra bössor, säger Christina Brodin Johansson.

Till helgen firas 120-årsjubileet. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Kåren har lärt sig att flytta, om inte annat.

Det har blivit flyttar från Villan till Gamla Herrgården, därifrån till Östra hamngatan, till Johanneskyrkan, därifrån till Holmen, tillbaka till Johanneskyrkan - och nu: nu håller man sina möten i Riastugan.

– Vi ville inte flytta från Östra hamngatan. Där hade vi allt samlat och vi trivdes. Vi protesterade, men inget hjälpte, säger Sven Eriksson, dåvarande kårledaren.

Och det tunnas ut i soldatleden.

I dag har man en hjärntrust på kanske fem, sex personer och medelåldern är hög.

– När Johanneskyrkan såldes var kåren i stan på fallrepet. Men vi ville fortsätta. Vi ville inte ge upp, säger Sven Eriksson, som var kårledare för 30-talet år sedan, men fortfarande ytterst aktiv.

Jubileumsdagarna innehåller sång och musik, evangelium, tacksägelsemöte och vittnesbördsmöte och rubriken på avslutningen - Låt frälsningsfanan vaja - ger en fingervisning om att kåren i Falun fortsätter att verka.