Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pojken med drömmarna kom till drömmarnas klubb – "Jag hoppas på att spela Champions League med Dalkurd"

/

Han har drömt om en storklubb i hela sitt liv.
Nu har han kommit till Dalkurd – en förening som på många sätt har samma framtidsförhoppningar som han själv.
Leonard Pllana är pojken med drömmarna, som kom till drömmarnas klubb.
– Jag hoppas på att spela Champions League med Dalkurd om fem år, säger den 19-årige anfallaren.

Annons

"Tror du att du någonsin kommer att spela här?"

"Jag vet inte. Men jag drömmer om det hela tiden... Man vet aldrig vad som händer."

Leonard "Leo" Pllana har precis slagit sig ned i sin gula plaststol i den gigantiska Camp Nou när jag ställer frågan.

Det är här Barcelona spelar sina hemmamatcher och han spanar storögt ut över skådeplatsen som ännu inte är halvfull.

Intrycken är så många att han knappt vet vad han ska säga.

"Det är sjukt alltså."

För den 19-årige anfallaren från Kosovo är det första gången han befinner sig på en riktigt stor fotbollsarena, på en riktigt stor fotbollsmatch.

Han har visserligen varit utanför Allianz Arena i München en gång, men det räknas ju inte riktigt, konstaterar han själv.

Tidigare under veckan har han klart deklarerat att han är Madridista i själ och hjärta – något som dock inte verkar spela så stor roll när Messi, Neymar och de andra megastjärnorna äntrar gräset.

"Kolla Busquets! Han kommer ned och hämtar bollen varje gång."

"Alltså, kolla pressen de sätter. Helt sjukt. De vinner tillbaka bollen direkt, hela tiden."

Leonard Pllana må ha gjort sig känd som utpräglad striker och målskytt, men under ett par timmar blir det tydligt att han är lika intresserad av press och defensivt positionsspel, som att dundra upp bollar i krysset.

Under hela matchen surrar det en fotbollshjärna på högvarv bredvid mig, och titt som tätt delar den med sig av sina funderingar.

"Alltså, det är helt sjukt."

En annan Leo, Lionel Messi, har nyss skruvat in kvitteringen till 1–1 med en frispark i bortre krysset och Dalkurdanfallaren kan inte dölja sin beundran.

"Helt sjukt!"

Halvtid.

Leonard Pllana är fortfarande bara 19 år.

Han är i det skedet av sin karriär då han fortfarande vågar drömma. Då drömmar faktiskt kan gå i uppfyllelse.

Äventyret har bara startat och vad som finns bortom den närmaste knuten kan bara framtiden svara på.

Det skulle kunna ta stopp på Domnarvsvallen i Borlänge.

Och även om det är ytterst få förunnat, så skulle det skulle också kunna sluta med en inmarsch på Camp Nou.

Drömt stort är något som Pllana har gjort ända sedan han började spela fotboll i hemstaden Mitrovica i sjuårsåldern.

Inspirerad av en äldre kusin började där resan, som fortfarande bara har börjat.

– Han spelade i min moderklubb, FC Trepça. Jag gick ju i skolan då, men efter skolan så spelade jag bara fotboll med honom. Han har hämtat mig sedan han var sjutton år och lärt mig hur man passar och hur man skjuter. Han har varit väldigt viktig och har stöttat mig hela tiden. När jag var sju år så föreslog han att jag skulle börja i FC Trepça. Då började jag att träna, träna, träna och träna, berättar Pllana.

Han barndomsdagar i Mitrovica fylldes till brädden av två saker – skola och fotboll.

– Det är en liten stad med ett stort hjärta. Det är fint där. Jag drömde hela tiden om att spela i någon av högstaligorna i Europa. Min dröm är att spela i någon stor klubb, kanske i Premier League, Spanien eller någonting. Jag drömmer nu också. Jag hoppas på att spela Champions League med Dalkurd om fem år (skratt).

Vi möts upp ett knappt dygn efter den där drabbande Barcelonamatchen på Camp Nou.

Han är fortfarande ganska tagen av upplevelsen.

– Det var en jätterolig match och jag lärde mig mycket. För mig var det första gången. För att komma dit måste man jobba hårt och vara positiv.

Vad var häftigast?

– Hur de spelade. Det är inte samma sak som när man kollar på tv. Men hur de spelar, alltså. De spelar utan stress... Och Messi är Messi.

Hur mycket tänker du på att en gång få spela där?

– Jag tänker jättemycket. Men först måste man jobba. Min väg är inte slut. Min väg har precis börjat. Men man måste jobba hårt.

Det hårda jobbet, med all träning i unga år gav resultat, och den unge Pllana utvecklades ordentligt. Som 16-åring fick han göra debut i FC Trepças seniorlag, som spelade i den högsta ligan i Kosovo.

– Det var jättekul. Jag spelade vänsterytter och det gick jättebra. Jag fick spela tjugo minuter, och jag fick vara inhoppare även i de kommande matcherna. Men sedan jag var 17 år så har jag spelat från start hela tiden. Det har blivit många bra matcher, konstaterar han.

Efter seniordebuten väntade U19-landslagsdebut för Albanien och senare U21-landslagsdebut för Kosovo.

Nu finns han namn även med i diskussionen när Kosovos seniorlandslagsledning ska ta ut sina trupper.

– De vill kolla hur det går för mig i Dalkurd under den här säsongen först, men sedan ska de ringa mig, tror jag. Det känns jättebra. Fotbollen i Kosovo har kanske inte så hög kapacitet och ekonomin är inte så bra, men det känns bra att spela för sitt land. Kosovo är mitt land, så jag hoppas att jag snart får chansen i seniorlandslaget.

Under tiden i Kosovos högstaliga så fick Pllana spela på många olika positioner. Ibland placerade tränaren honom som vänsterback, men allra oftast hamnade han ute på höger ytterposition.

Varken tränarna, eller Leonard själv, hade då insett att hans verkligt stora kvaliteter bäst kom till sin rätt i en central anfallsroll.

Den blivande skarpskytten hade då ännu inte upptäckt att han kunde göra mål, åtminstone inte med sådan frekvens som snart skulle bli fallet.

– När tränaren säger att du ska spela på en position så kan du inte säga nej. Men min position som jag gillar är forward.

Vändningen kom när Pllana, säsongen 2015 hade hamnat i Sverige och division 2-klubben Grebbestad.

– Jag trodde inte själv att det skulle bli så eftersom jag räknade med att spela vänsterytter i Grebbestad. Och spelar man vänsterytter, då är det svårt att göra mål hela tiden. Men jag fick chansen som forward i en match och då gjorde jag två mål. I matchen därefter så gjorde jag mål igen. På fyra matcher så gjorde jag nio mål. Efter det sa de till mig att jag måste spela forward hela tiden.

Succén fortsatte.

– Jag tappade skytteligasegern med två mål. Han som vann gjorde nitton och jag gjorde sjutton. Men det är bra att man lyckades bli en målskytt, jag gillar att göra mål.

Att Pllana hamnade i Sverige var egentligen en ren slump, även om han sedan tidigare hade en moster som var bosatt i Strömstad.

– Jag hade kollat lite på svensk fotboll på datorn, när jag och min pappa åkte hit 2014. Egentligen åkte vi hit bara som turister, för att se hur det var i Sverige. Jag hade sagt till pappa att när vi är i Sverige, Tyskland eller något annat, så ville jag träna med en klubb. Jag ville testa och se om jag hade någon chans, säger Pllana som under ett besök hos mostern testade två träningar med Grebbestad, där han sedan blev kvar.

– Min faster och min fasters man har hjälpt mig med allt som är möjligt. Ekonomi, boende, mat... För mig är de min andra familj och utan dem hade jag inte gjort någonting här.

Saknar du Kosovo?

– Ja, jag saknar Mitrovica jättemycket och alla i min familj är i Kosovo. Men fotboll är så. Man kan inte ta med sig alla, så man måste välja. Jag måste göra det som är bäst för min karriär.

Hans framfart i Grebbestad öppnade ögonen på flera större klubbar i Sverige.

Han tränade och spelade en match för både Dalkurd och Helsingborg, där de sistnämnda dock ville avvakta fram till januari.

– Men jag kunde inte vänta så länge. Jag var tvungen att hitta en ny klubb, för annars hade jag varit tvungen att åka tillbaka till Kosovo för att ordna med ett nytt visum. Mitt kontrakt med Grebbestad gick ut den 15 oktober.

Ett annat lag i Superettan som hörde av sig var Gais, men då hade Pllana redan bestämt sig.

– Det var många klubbar från division 1 som hade ringt, och även division 2, men jag ville upp i Superettan eller allsvenskan. Jag diskuterade med min familj och min fasters man innan jag bestämde mig för att det skulle bli Dalkurd.

Hur känns det nu?

– Jättebra. Det känns som en familj och jag trivs jättebra med spelarna, tränarna, ja allt. Och Dalkurd är seriösa, det är det som jag gillar. Man vill gå upp hela tiden.

Precis som Leonard Pllana så befinner hans nya klubb, Dalkurd, väldigt tidigt på sin resa.

Och precis som Leonard Pllana så har klubben storslagna drömmar, planer och förhoppningar för framtiden.

En perfekt matchning, på flera sätt kan tyckas, och Pllana håller med om det resonemanget.

– Jag är jätteglad för att ha skrivit på för en sådan klubb. Klubben siktar hela tiden på att få en stor framtid, och jag siktar också på att få en bra karriär. Det känns jättebra, men vi måste jobba hårt. Man vet aldrig, vi kanske kan gå upp i allsvenskan på ett år. Om två-tre år kanske vi är i Champions League... man vet aldrig. Vi har många bra spelare... det känns jättebra.

Vad vill du lyckas med i Dalkurd?

– Jag vill bara fokusera på, och hjälpa, klubben. Jag vill göra många mål, och hoppas på att vinna skytteligan (skratt). Jag tappade den i division 2 med två mål, men jag hoppas. Det är inte så viktigt för mig att göra mål hela tiden, men det är viktigt för mig att klubben går upp och att man hjälper klubben. Gör det bra för din klubb, så kommer succén av sig själv.

Vad måste du göra för att lyckas med det?

– Jag måste bara träna hårt. Om du tränar hårt, är seriös på träningen, lyssnar på din tränare, om du äter bra, sover bra och gör allt för fotbollen. Då kommer du bli bättre. Du måste vara bra på träningen, från måndag till fredag, för att vara bra på matchen på lördag.

Att konkurrensen i Dalkurds anfall kommer att vara stenhård under året är inget som påverkar hans inställning till sin egen säsong.

Han är bestämd med var han själv vill att den ska sluta.

– Det är jättetuff konkurrens. Men oavsett om Messi eller Ronaldo skulle komma till Dalkurd så skulle jag vilja spela ändå. Messi skulle kunna få sitta på bänken, för jag vill inte göra det. Jag vill spela. Jag är inte här för att skoja. Ingen spelare vill sitta på bänken. Jag är här för att träna hårt, visa min kapacitet och hjälpa klubben. Visa mina tränare att jag vill spelare. Det spelar ingen roll om jag är 19 år eller 25. Jag vill spela.

Drygt nittio minuter har gått sedan El Cant del Barça, Barcelonas välkända hymn, markerade startpunkt för matchen mot Sevilla.

Nu ljuder den igen.

Sedan Messis frisparkskvittering har mittbacken Gerard Piqué snubblat in ett mästerligt regisserat anfall av katalanerna, och när domaren blåser av matchen så har Barcelona utökat sin ledning i La Liga till tolv poäng.

"Vi måste kolla lite till".

Leonard Pllana är inte riktigt redo att lämna Camp Nou ännu.

Vi står kvar lite till, känner av atmosfären in i det sista, och tittar på när Barcaspelarna applåderar de 80 000 åskådarna som på ett imponerande kvickt sätt lyckas lämna jätteovalen.

Precis när vi är på väg att lämna det massiva komplexet så vänder sig Leonard Pllana om.

"Jag vill inte komma hit igen och kolla".

"Varför?".

Pojken med drömmarna flinar.

"Jag vill komma hit och spela".

SE ÄVEN: Dusan Djuric om kritiken efter flytten till Dalkurd - "Jag har absolut inte gjort något fel"

LÄS ÄVEN: Han är den bråkiga förortsungen som integrerades – nu ska Poya Asbaghi leda Dalkurd till Champions League

SE ÄVEN: Intervjustafetten del fyra – se Leonard Pllana intervjua Alexander Ekblad

SE ÄVEN: Sporten punktmarkerar Dalkurd hela veckan - här hittar du ALLT från träningslägret i Salou

Mer läsning

Annons