Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frank Pettersson gav bort matchtröjan i 60–årspresent – till målvaktstränaren i Köping FF: "Fint att få ta del av framgången"

Ibland stöter vi på människor som av någon anledning hänger kvar genom livet. 2005 var Leif Mikkelsen målvaktstränare i Köping FF när en ung Frank Pettersson lämnade toppklubben AIK för att komma hem. Åren tillsammans utvecklades till en fin och ihållande gemenskap som resulterade i en lika fin födelsedagspresent .
12 år senare.

Annons
Matchtröjan från 2016 tillhör nu Leif Mikkelsen, här iklädd Dalkurdhalsduk.

Det brukar talas om idrottens förenande kraft – både som kulturyttring samt identitetsmylla för unga som gamla.

En egendomlig sfär kan tyckas, men med plats för otaliga möten.

Som en liten bubbla där relationerna ibland rinner ut i det förgångna medan andra omstöps och varar längre.

Just den här skildringen är av den typen som stått pall och tog sin början för över 10 år sedan, på Köpings IP i division 3.

Den fortsätter genom ett 60–årskalas och förbi ett allsvenskt avancemang år 2017.

Allt tack vare teknik, lite mänsklig värme och en väl genomtänkt födelsedagspresent.

Det sistnämnda, adresserat från en målvakt i en Allsvensk fotbollsklubb – till en gammal målvaktstränare i en bruksort i Västmanland.

En fin vänskapssymbol – komprimerat i en matchtröja från "en grabb" i grannlänet.

En sommardag i augusti 2017 öppnar Leif "Orsta" Mikkelsen en av, förmodligen, flera gåvor. Han fyller nämligen 60 år. I paketet ligger en till synes helt vanlig fotbollströja. Ljusblå. Prydd med bland annat Borlängekrogen "Liljans" stora företagsemblem samt "Järvsö Kebabs" gula typsnitt. När Leif ser meddelandet, skrivet med svart tusch direkt på tyget, så inser han att det här inte är vilken tröja som helst.

Det här är en tröja från Frank.

Frank Pettersson iklädd tröjan som numera pryder väggen hemma hos Leif Mikkelsen.

Efter sina sju säsonger i klubben är Frank Pettersson för många känd som mannen mellan Dalkurd FF:s stolpar. Andra kanske minns honom som en lovande, ung talang i AIK:s A–lag under början av 2000–talet. Tiden däremellan spenderande han dock i Köping FF:s A–lag. En tid han delade tillsammans med just Leif Mikkelsen, som minns den unga killen som återvände hem till Västmanlandsbygden – med en lite kantstött framtidsvision.

– Första gången jag kom i kontakt med Franks namn så var han i AIK. Han var 15 år och en otrolig talang. Men jag antar att han fick för lite speltid då han sökte sig hemåt till Köpings FF, där jag var målvaktstränare.

– När han kom till Köping så var han inte riktigt hundra i sin motivation. Men jag visste ju att han var oerhört talangfull och såg det som en utmaning att ta hand om pojken. Jag ville väl få honom att försöka förstå att det inte finns några genvägar, bara hårt arbete.

Mikkelsens utmaning låg i att få den begåvade grabben att återigen hitta tillbaka till den inslagna banan.

I sin uppgift som målvaktstränare fick han också uppleva den gradvisa förvandlingen på nära håll.

– Tiden talade för oss. Jag ville få honom att känna att: "Nu jävlar måste jag satsa vidare".

– Han tog sig an det på helt rätt sätt. Träningsvillig som få och innan han lämnade Köping var han grym. Han räddade matcherna många gånger och var utan tvekan seriens bästa målvakt. Både i trean och tvåan, berättar Leif vidare.

Ett lagfoto ur ett av KFF:s gamla matchprogram. Frank Pettersson kan ses i mitten av första raden.

2010 kontaktades den då 26–åringe Frank Pettersson av ett Dalkurd som under den här tiden kamperade i Division 1 Norra. Den säsongen blev den första av vad som hittills blivit sju säsongsuppstarter med klubben.

– Jag visste ingenting om Frank, som person och människa, när han kom till Köping. Men vi växte väl ihop kan man säga och lärde känna varandra utan och innan.

– Beslutet att lämna var det bästa han kunde ha gjort. Frank är en otroligt ödmjuk och fin kille som tänker på sin omgivning. Idag är han säkerligen en förebild för yngre målvakter. Jag kan inte hitta någon minus med honom.

Även Leif Mikkelsen lämnade sitt uppdrag som målvaktstränare samma säsong som Frank Pettersson valde att vandra vidare till Dalkurd. Sedan dess har de hållit kontakten telefonledes och via social medier.

Ett år tog sig Leif även till Nyköping för att kika på en Dalkurdmatch – då fick klubben stryk med 1–2.

Bäst minns han ändå mötet dem emellan, som ägde rum efter förlusten.

Stämningen var precis som på den gamla goda tiden.

Men även i nutiden verkar relationen varm.

Som tidigare nämnt så kom ju en väldigt fin påhälsning lagom till Leifs 60–årsdag.

– Sonen och Frank kom överens om att han skulle lägga undan 2016 års matchtröja. Så Frank la mycket riktigt undan den i en låda och sparade den redan från november för att jag skulle få den. Så nästan ett år, då.

– Det är ju för jävla snyggt.

Frank Pettersson sparade tröjan från 2016 i nästan ett år innan den blev födelsedagspresent.

Med familjen samlad på altanen överlämnades överraskningen inslagen.

Ett platt, ganska stort, paket.

Formen snarlika standardmåtten för en tavla.

– När jag fick se att de ramat in Franks tröja så blev jag riktigt rörd. Det är så fint att få ta del av hans framgång däruppe som kung i Dalarna, där jag hoppas och tror han är omtyckt.

Sedan paketöppningen har sensommaren bytts ut mot novembersnö och annalkande julstress.

Men Frank Pettersson matchtröja. Den har förblivit.

Liksom den elektroniska omfamningen som skickades i retur två månader senare i ett SMS.

Från en gammal målvaktstränare i KFF till en historisk Frank Pettersson som precis tagit klivet in i allsvenskan.

Jag Finner inte ord – men grattis så in i helvete.
Tack Orsta, <3 <3
Firande Dalkurdfans, sekunderna efter det allsvenska avancemanget.

Mer läsning

Annons