"Folk är väldigt nyfikna"

De första två alpackorna skaffade paret 2010. Men idén väcktes långt innan dess.

– Jag har nog sagt på skämt i 15 år att jag ska skaffa alpackor. Men när vi köpte gården här i Utendal så var det plötsligt praktiskt genomförbart, berättar Therese Ryttar.

De köpte två honor, varav en var dräktig, och sedan dess har den lilla flocken med alpackor sakta växt. I dag är det 16 individer, och Therese och Anders har dem både som sällskaps- och avelsdjur.

– Man blir så glad varje gång man går ut hit till dem, de är väldigt snälla, lyrhörda och smarta, säger Therese.

Alpackor lever naturligt i Sydamerika, och är inte allt för vanliga i Sverige vilket gjort att många blir nyfikna när de passerar dem i Utendal.

– Folk är väldigt nyfikna och står efter vägen och tittar, säger Therese och berättar att det inte är ovanligt att bilar inte bara saktar in utan att de faktiskt både stannar och backar tillbaka också.

Men titta är allt de får göra. Therese och Anders har valt att inte ha någon öppen besöksverksamhet, för alpackorna är trots allt mest kära sällskapsdjur till familjen.

I Utendal har de stora beteshagar att traska omkring i, och förutom gräs äter de gärna sly.

– Och med sina mjuka trampdynor så skadar de inte marken, säger Therese som tycker att de är utmärkta betesdjur.

Med sin tjocka ull så klarar de också den svenska vintern alldeles utmärkt.

– De passar jättebra för svenskt klimat och klarar sig med ett skjul med fyra väggar som skydd.

På våren klipper de dock av all ull, eftersom det annars skulle bli alldeles för varmt för alpackorna under sommaren. Ullen spinns sedan till garn som de säljer via hemsidan.

– Det är en väldigt trevlig ull att göra saker med, tycker Therese.