Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fler vill få sin aska strödd i öppet landskap

Traditioner förändras och många önskar få sin aska spridd någon annanstans än på en kyrkogård eller begravningsplats. På tio år har ansökningarna i Dalarna fördubblats.

Annons

Gärd Eriksson på Kyrkogårdsförvaltningen tror att ökningen beror på att samhället förändras.

–  Vi flyttar på oss allt mer och jag tror att behovet av frihet hos de anhöriga i dag är större. Vi vill inte behöva vara bundna till en plats och en grav, säger hon.

För att askan efter en avliden ska få strös med vinden utanför kyrkogård eller begravningsplats måste länsstyrelsen godkänna en ansökan från den avlidnes anhöriga.

Tillstånd beviljas bara om platsen är lämplig för ändamålet och om spridningen innebär att askan hanteras med vördnad. Platsen som askan sprids över får inte ligga i anslutning till tomtmark. Den får inte heller markeras på något sätt eller vara för nära sådana platser där mycket folk rör sig, till exempel fritidsområden eller badplatser. Under 2011 kom 73 ansökningar in till Länsstyrelsen i Dalarna. Sju av dem fick avslag.

– Att ansökningar inte går igenom handlar nästan alltid om att den plats som valts ut ligger för nära bebyggelse, säger Karin Kjellin, jurist vid Länsstyrelsen i Dalarna

Men om man vill sprida askan på egen mark då, vid sommarstugan till exempel?

– Enligt begravningslagen är det inte en lämplig plats. Kanske för att askan ska kunna föras bort med vinden utan att något är i vägen och att det därför bör vara öppna platser, tror Karin Kjellin.

Askan får inte spridas över snö eller is.

– Det handlar om respekt för den avlidne. Om den sprids över snö absorberas den inte och då går det inte att veta vart den tar vägen. Snöar det får man helt enkelt vänta, säger Karin Kjellin.

Vanligast är ansökan om att få sprida askan över vatten, i skogen eller till fjälls.

Har ni fått in några konstiga eller uppseendeväckande ansökningar?

– Jag har inte stött på några i alla fall. Det som ansöker är personer som har haft en nära relation till den som dött. Ofta handlar det om ett önskemål från den avlidne. Och de efterlevande vill att det ska vara vackert, säger Karin Kjellin.