Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fisket efter öring och blikta är katastrofalt dåligt i Siljan

Bliktan, en runt 15 centimeter lång siklöja, har genom seklen betytt mycket för kosthållen i byarna runt Siljan och Orsasjön. Den fiskas med not och högsäsongen infaller under juli och augusti.

Det förekom ända långt in på 1990-talet att ett enda notdrag kunde ge så mycket fisk i noten, att fiskarna tvingades ösa ur struten med spannar, för att undvika att den sprack av trycket från "Siljans glittrande silver" när den nådde grunt vatten.

- Den tiden synes vara förbi, säger John Green i Nusnäs, som under många år har arbetat för den ideella fiskevården i Siljanssystemet. Riktigt vad som hänt har vi inte fått något klargörande svar på.

- Men under slutet av 1990-talet började en parasit förekomma i bliktans inälvor. Den påverkade inte fiskens ätlighet, men "maskarna" äcklade många och intresset för fisken minskade.

Bliktan (coregonus albula) är en urgammal sikfisk som utvecklats olika i olika vatten. Den fiskas med en not som följer sjöbotten i så kallade varp, platser som rensats från hinder. Under högsäsong var många notlag i farten och stränderna kantades av åskådare, som följde skådespelet och som om fångsterna var goda kunde handla med sig några kilo godsaker hem.

Men det var förr det. Under senare år har fångsterna av blikta minskat. Det beror dels på förekomsten av nematoder (rundmaskar) bland inälvorna och knutsjuka, vita ansamlingar i fiskköttet.

- Många har slutat med att dra not sedan parasiterna dök upp, konstaterar John Green, men bliktan har också minskat, men om parasiterna har något med det att göra vet vi inte.

- Istället kan det vara så att tillgången på mat i Siljanssystemet har minskat genom tillkomsten av kraftverk och reningsanläggningar. Siljan är en näringsfattig sjö och bliktan är en utpräglad planktonätare. Med högre reningsgrad blir det mindre tillväxt av plankton.

Man tror inte att de stora uttagen av fisk under de år som SM i notdragning arrangerades hade någon avgörande betydelse för artens överlevnad. Däremot pekade en motion till fiskevårdsområdesföreningen ut andra tänkbara orsaker, förutom renings- och kraftverk: Nedfall, miljöpåverkan från motorer, byggandet av bryggor och hamnar längs stränderna samt långa perioder med högt vattenstånd.

- Det enda vi vet, är att vi med säkerhet inte vet vad som är orsaken till att bliktan har minskat i Siljan, säger John Green, men också öringen har minskat och det ena kan väl bero av det andra, eftersom blikta är öringens huvudföda.

Öringen är den fiskart som har tagit mest stryk av älvarnas utbyggnad. Därför innehåller flertalet vattendomar beslut om ersättningsutsättningar av fisk. I Siljanssystemet har genom åren skett åtskilliga "experiment" med utsättning av öring, alltifrån smolt till fångstfärdiga fiskar av flera kilos vikt. Men fisken, som kommer från olika odlingar, har svårt att klara sig när den kommer ut i fritt vatten. Varför nyttan av utsättningar är ett kärt samtalsämne bland fiskeintresserade.

John Green ger sig gärna in i den diskussionen, eftersom fiske är en favoritfritidssysselsättning ända sedan barndomen.

- Jag har alltid pläderat för att föryngring ska ske på så naturlig väg som möjligt, säger John.

- Och eftersom de stora älvarna är stängda av olika anläggningar, så gäller det att göra lekbottnar tillgängliga i mindre vattendrag. Vilket skulle ge bättre långtida resultat än de utsättningar som nu sker.

- Som läget är nu är det ingenting annat än en katastrof! summerar John Green.

Fakta: John Green

Ålder: Fyller 75 år i augusti.

Yrke: F.d. Lärare i Furudal och Färnäs.

Familj: Gift med Gullan och har sonen Stefan med familj.

Intressen: Fiske, sommar som vinter, och fiskevård.