Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fick rycka ut till sin egen dotters död - nu skriver hon på bloggen

Ett sätt för Ulrika Hansback att bearbeta sin sorg har varit att skriva en blogg, där man kan följa hennes tankar ända sedan den fruktansvärda dagen då hennes Emma dog.

I bloggen skriver hon bland annat om den hemskaste dagen i hennes och familjens liv: Hon hade jouren i räddningstjänsten och var först på plats till olyckan där henens dotter låg döende på trottoaren.

Så här skriver hon om den stunden:

"Jag var först på plats, och när jag höll på att byta om så kom Mats, förmannen. Jag såg direkt att detta var något riktigt allvarligt. Han sa - det ligger en liten flicka där, det ser inte bra ut. Han gav mej hjärtstartaren och sa - den här kommer att behövas!

Det kändes fruktansvärt obehagligt när vi åkte iväg den korta biten till kyrkan. När vi närmade oss så såg jag hur 2 personer höll på med hjärt- och lungräddning på någon som låg på marken. Jag tog hjärtstartaren och hoppade ur och sprang mot dom. Det allra första som slår mej när jag kom närmare var att: Såna där skor har ju Emma..det ser ut som hennes älsklingsskor...sen såg jag resten.....det är ju Emma....jag såg att hon var död. Jag tror jag skrek åt hon som satt med Emma..Är det Emma?? Ja tyvärr tror jag hon svarade..min stackars arbetskamrat som var först på plats. Sen blir allt dimmigt..man minns bara lite..som att han som kört på Emma gick omkring och rökte.."

På ett annat ställe i bloggen skriver hon:

"Jag tänker på olycksdagen..den fruktansvärda skräcken, när jag såg Emma ligga livlös där. Jag ville bara stoppa skräckfilmen som utspelade sej framför mina ögon. Stoppa och spola tillbaka och göra om. Ångesten när man förstår att man inte kan göra det. Det är oåterkalleligt, går inte att göra om. Jag ville byta plats med Emma. Hon som hade hela livet kvar. Jag har iallafall fått leva 40 år och upplevt en massa. Men det går ju inte det heller tyvärr. "

Men hon skriver också om allt stöd hon fått från otroligt många människor. Som artisten Jill Jonsson, Emmas stora idol, som skrev i ett brev:

"Kära Emma

Jag känner inte dej, men du kände till min musik. Det gör mej så glad att en tjej så ung lyssnar på en småbarnsmammas melodier.

Jag önskar att jag kunde få träffa dej, krama dej och berätta för dej hur saknad du är. Vi är många som önskar att du vore ibland oss, men små änglar är bara till låns och jag vet att någon håller din hand och att du är trygg.

Dansa och sjung där du är, var ibland oss när du kan, killa oss på näsan när vi sover, blås oss på kinden när vi när vi går här på jorden och busa med dom andra änglarna i himlen.

Du lämnade ditt leende på vår jord och du finns alltid i våra hjärtan.

Tack för att jag fått vara en del av ditt liv.

Många varma kramar Din Jill"

Adressen till Ulrika Hansbacks blogg är: