Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fel att skämta om p-piller för älgar

Annons

När älgstammen nu är så stor att den måste minskas, är det fel att göra det med jakt, anser Camilla Björkbom, ordförande i Djurens rätt, och föreslår i stället ökade anslag till forskning om preventivmedel för älgar.

Det kunde vi läsa i en artikel på SVT Debatt i veckan, en artikel som förstås också använde begrepp som "jägarminoriteten" och "nöjesjakt". Djurens rätt kritiserar att 100 000 älgar skjuts till döds varje år, varav 14 000 skjuts så illa att de blir föremål för eftersök. Eftersökssiffran har granskats och kritiserats av debattörer som konstaterar att den i praktiken inkluderar älgar som gått ett kort stycke och dött utan ytterligare jakt.

En annan ordning måste till, anser Björkbom och lyfter fram idéer som jaktförbud för alla utom specialutbildade jägare, större rovdjursstammar samt de framgångsrika försök med preventivmedel som gjorts för elefanter. Förslagen har lett till hån och skämt från jägare.

Särskilt detta med "immunokontraception", en teknik för att slå ut älgarnas fortplantningsförmåga, tycks oemotståndligt som ämne att driva med.

Björkbom har också fått kritik från ett håll som hon kanske inte hade väntat sig, när miljömedvetna matbloggare som har gett sig in i debatten med argumentet att det inte finns något miljövänligare kött än vilt. Andra naturbloggare undrar om det verkligen är älgarnas lidande som Björkbom bryr sig om, eftersom den grymhet och utdragna död som rovdjursslagna älgar ofta drabbas av, vida överstiger lidandet som drabbar jaktdödade djur.

Jag värnar älgjakten som den ser ut i dag. Jag är ju jägare själv. Men jag tycker ändå att jägarkåren bör ta kritiken från Djurens rätt på största allvar. Djurens rätts argument är legitima och värda att bemöta.

Varje skadeskjutning bör principiellt ses som ett misslyckande. Det är också därför kraven på den som ska skaffa sig jägarlicens, kraftigt ökat. Kunskapsnivån har höjts. Devisen "skottet du aldrig sköt är skottet du aldrig behöver ångra" hörs ofta.

Mina jaktkamrater och jag tycks också helt överens om att de villkor för träff på en pappälg som förflyttar sig tolv meter per sekund, som krävs för att bli godkänd inför älgjaktsäsongen, är förutsättningar som i faktisk jakt på ett levande djur skulle leda till att man bestämde sig för att inte skjuta alls. För många jägare blir skadskjutningsrisken i en sådan situation för stor.

Jaktledare som tar ansvar för att hålla en etisk diskussion levande, höjd kunskapsnivå och allt bättre skjutskicklighet (en följd av årliga "uppskjutningar") är faktorer som steg för steg gör kritiken från Djurens rätt enklare att bemöta.

Annons